Vem tar vem?

Dikussionen om framtidens regioner pågår för fullt. I mitt egna parti har ett minikrig brutit ut mellan de som vill åt söder och de som vill norrut. Socialdemokraterna i Östergötland med vår ordförande i spetsen har sagt att det bästa för oss är att satsa på äktenskap med Kalmar, jönköping, kronoberg och Blekinge. Problemet med dessa friarplaner är att de inte vill ha oss. De osm kanske vil ha oss är Sörmland, eller i alla fall Katrineholm. Fast de vill nog först avvakta tills de förvissat sig om att ett samgående med Stockholm är helt kört. Det ritas kartor och det frias för fullt just nu. och nobbas.

Frågan om varför har minst sagt hamnat i skymundan. Varför ska vi koppla ihop oss med den ena eller den andra kavaljeren. Ja det det beror lite på vilket fokus man har. Om man har sjukvården som fokus verkar man tycka att ett samgående söderut är bäst. Vi har redan idag ett välfungerande samarbete med Jönlöping och Kalmar vad gäller sjukvård. Sjukvård är viktigt. Livviktigt. Frågan är bara om ett samarbete som gäller idag måste gälla också i framtiden. Frågan är också om vi måste ingå i samma region bara för att vi har ett sjukvårdssamabete. Vi samverkar ju idag och det går ju alldeles utmärkt.

Det andra fokuset är arbetsmarkndspolitiskt. Vilka bör vi samverka med för att arbetsmarkanden ska bli så bra för östgötarna som möjligt. Här finns egentligen inget givet svar. Tittar vi på Norrköping har vi de allra största strömmningarna mot Linköping. Linköping och Norrköping knyter idag ihop sig allt mer. Gemensamma system för kommunerna närmare varandra och gör varadgen för 10 000 människor lättare. För mig är det självklart att inte splittra Linköping coh Norrköping och det samarbete som här byggts upp. Andra kommuner i länet verkar gilla den kopplingen men har samtididigt andra koppplingar mot andra län.
Norrköping tittar dessutom suget mot Stockholm och ser hur viktig den närheten är för utveckling och arbetsmarknad. Jag tror att många Linköpingsbor resonerar på samma sätt.

Frågan man får ställa sig är väl om vi överhuvudtaget behöver nya, fasta stora regioner? Kan man inte samverka ändå? För sjukvården, eller kanske för viss sjukvård, behövs en typ av samarbete men för något annat, låt oss säga en viss typ av jobb behöver vi samverka åt ett helt annat håll. Egentligen är det ju ganska konstigt att tro att allt blir bra för att vänder sig åt ett visst håll. Alla delar, alla håll i sverige har något att erbjuda Östergötland, det ärjag övertygad om. Men eftersom kartor ska ritas om måste vi välja. Mitt fokus i den den diskussion är människors vardag. Hur kommer människors vardag att fungera. Dessutom tror jag att väldigt mycket, både vad gäller sjukvård och arbetsmarkand kan behöva organiseras om för att bättre möta både nya regioner men främst männsikor behov och olika förutsättningar.