Idag ska jag åka hem till skruttan och mannen och krama och krama. Krama dem för att de finns, krama dem för att vi trots kladd, gnäll, sömnlösa natter och lite pengar ändå har det bra. Har varandra. Vi är friska, både till kropp och knopp. Tova trotsar och skriker säger nej för det mesta. Men hon lever. Igår dog två barn därför att deras pappa ( troligtvis) har fått en knäpp och blivit avundsjuk på mamman och hennes nya, lyckliga liv. Djävla idiot. Mamman ligger på Akis i Uppsala och kämpar för sitt liv. Hon kanske inte ens vet att barnen, både hennes barn är döda.
Man ska vara glad för varje sekund som an får med nära och kära. Det kan ta slut på en sekund. På en sekund kan livet förändras och bli nattsvart. JAg ska tänka på det när jag retar mig på snöglopp, trasiga kopiatorer, sura tanter och tråkig mat.
tisdag, mars 18, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Sååååååååååå sant!
Kram!
Skicka en kommentar