Halvtid

För tredje dagen i rad har jag jobbat till sent på kvällen. Jag är ursäkta uttrycket skittrött. Har väntat i flera dagar på att en av kommunens tjänstemän ska leverera ett underlag till mig men icke, inte ett ord och så idag, sista dagen jag har på mig att svara på interpellationen dimper ett underlag ner i mailboxen. Respektlöst mot mig och min tid tycker jag. Om man inte har tid kan man säga det istället för att göra sig onåbar. gnäll.

idag är det förresten halvtid. Om 20 veckor, om allt går som planerat, kommer bebis nummer två. Hur det ska gå har jag ingen aning om. Redan i dag är det tufft. ingen avlastning, ingen som kan hämta på dagis ibland om det skulle "köra i hop sig" ingen som kan passa Tova bara för att vi ska sova eller kanske städa. Tova får följa med på möten och att ha en kväll för att "piffa till" parrelationen, ja det finns helt enkelt inte. De gånger vi har barnvakt kan räknas lätt. Alla som har släkten i närheten borde tacka dem varje dag för det. De vet inte hur lyxigt de har det. Vi andra får vackert hämta klockan 16.00 även om skrivbordshögarna är
meterhöga för att sedan jobba på kvällar och nätter när barnet sover. Hur livet ska "gå ihop sig" med med två är allt för ångestframkallande att jag just nu inte tänker tänka på det.
Och även om Tova är det bästa som finns behöver man i bland lite egentid gärna tillsamman med den som är ens man. Tv-kvällar i all ära men ibland skulle man ju vilja göra något mer spännande.