KD: vinna eller försvinna

De fyra borgerliga partiledarna brukar ofta framhålla hur eniga de är och hur oeniga oppositionen är. Att oppositionspartierna tillsammans har lagt fram över 10 statsbudgetar tillsammans verkar inte spela någon roll. Att bada i badtunnor eller svara på skojiga frågor om varandra är tydligen tecken på större enighet. Dessutom, regeringen är ju faktiskt inte enig om allt: Försvaret, energipolitiken, jämställdheten och familjepolitiken är bara några frågor där man är oenig. Och så då frågan om könsneutrala äktenskap. Den sistnämnda har man nu varit tvungen att hantera eftersom opposionen lagt fram en motion till riksdagen i frågan. Regeringspartierna är så oeniga att regeringen inte lägger fram något förslag, det gör riksdagspratierna moderaterna, folkpartiet och centern och hoppas på bifall från oppositionen. Regeringen ska ju tala med en röst och då kan man inte lägga fram ett oenigt förslag. Något sådant krav finns inte på riksdagspartier i samverkan. Att ta ansvar, att regera, kräver mer än att bada hemma hos Maud eller fika hos Göran Hägglund. När man regerar måste ta ansvar för alla frågor som dyker upp. Då kan kan man inte gömma de frågor där man oense eller skjuta dem på framtiden. Då måste man ta beslut och då blir man också oenig.

Kristdemokraterna vill att äktenskapet ska vara exklusivt för heterosexuella par. Homosexuella par ska också få gifta sig, fast inte på samma sätt, det ska fortfarande vara skillnad. Fråga mig inte varför men skillnad ska det vara.
Jag kan inte riktigt komma fram till om detta är ett plus eller minus för KD. Kanske kan man locka till sig konservativa väljare som tycker att moderterna blivit för liberala och inte känner att de kan gå längre höger ut. Eller. Så sjunker de ändå längre ner från 4%spärren, ner för att till slut magrinalseras fullständigt och då spelar det ju ingen roll vad de tycker eftersom ingen röstar på dem i alla fall. Det kan gå åt vilket håll som helst. Den som lever får se.
Oenig är man i alla fall. Det kanske man kan tänka på nästa gång man anklagar oppositionen för att inte kunna komma överns. 10 statsbudgetar i förhållande till att vara överens om att Görans Hägglund är roligast av de fyra, ja då väger det senare lätt.