kvälssvammel

Har liksom tänkt länge att skriva. Har närmat mig bloggandet mer och mer men inte riktigt kommit mig för att ta itu med skrivandet. Och om vad ska jag skriva? Om tappade lustar, om bebiskräks, om missnöje eller om vägskäl och val i livet? Tja kanske, för det är där jag står nu.

När jag fick Tova för 2,5 år sedan ville jag att allt skulle vara som innan. Så blev det så klart inte. Livet förändras när barnen kommer. Då kämpande jag emot och grät över missade möjligheter . Nu vill jag förändras men omgivningen står still. Värden som var viktiga i februari är inte alls värda att nämnas i augusti. Konstigt och skönt på samma gång. Två barn och livet är återigen förändrat. Nu känner jag mig mest vilsen. Vet inte riktigt vad jag ska göra och när jag ska göra det. Var ska jag jobba, med vad och med vem. Ska jag bo där jag bor eller någon annanstans.
Svåra och stora frågor. Det som är viktigt är inte politiken. Om jag försvinner därifrån spelar faktiskt ingen roll. Jag har varit borta från mitt jobb i fem måander. Det verkar gå hur bra som helst. Dom klarar sig bra utan mig. I detta finns ingen sorg eller bitterhet. bara ett ganska skönt konstaterande. På jobbet är vi alla utbytbara. Men inte hemma. Om jag är borta en kväll är jag saknad. Mina barn behöver mig. De är mitt fokus. Kanske politiken borde vara mer så. att man faktiskt är saknad och att man kände sig behövd när man väl dyker upp.