jag kan inte amma förrän mitt spännande jobbprojekt är avslutat

Jag ska aldrig aldrig mer klaga över småtrista grå måndagar utan ett tillsynes intressant innehåll. I jämförelse med den magsjuka jag just haft där jag tillslut skrek åt maken att han var tvungen att ringa ambulans så att de fick komma och söva ner mig känns en småtrist måndag i februari som rätt OK för att inte säga toppenbra.

Funderar mycket över det här med föräldraledighet. För män verkar det vara helt OK att säga att man just nu inte kan vara föräldraledig för att man ska jobba. Undrar om jag skulle säga samma sak, hur jag skulle bli mottagen. Tyvärr, jag kan inte amma nu för det är så myclet på jobbet, en massa spännande prohejt faktiskt som jag måste vara med på. Folk tycker ju redan att jag lämnar mina barn när deras pappa ( som är lika mycket förälder som jag) och jag delar lika på tiden. Vi delade sju månader var och det väckte väldigt många reaktioner. Antar att reaktionerna kommer vara lika även denna gång. Tova har världens bästa pappa och hon har bra realtion till sin pappa som jag tror delvis har grundlagts och förstäkts av att de haft mycket tid tillsammans, att han fanns där redan från början. Sedan är det ju skönt för mig. Det är inte på mig som mamma det beror. Allt det som jag kan om barn kan han också, även om vi så klart gör saker på olika sätt. Jag behöver inte intruera honom inför att jag ska exempelvis åka bort.
Mammor och pappor är lika mycket föräldrar och det borde vara självklart att tiden hemma med barnet samt den fortsatta omsorgen av barnen genom åren delas lika av föräldrarna.