dagisbaciller och Obama

Nu har det tagit så där lång tid igen. Innan jag skriver här alltså. Men jag undrar som jag gjort förr, hur hinner folk. Hela dagen på jobbet sedan hem till Tova, maken och mitt kladdiga kök och sedan ner i soffan. Jag skulle ju kunna skippa tvn, Ugly Betty eller Sjukhuset kan ju vänta för ett inteligent blogginlägg. Å andra sidan, hur intelligent är man efter en dag på jobbet och sedan hem och ta hand om ett förfallet hushåll. Inte särskilt. Tittar på de som uttalar sig för mitt parti. De där proffstyckarna som med jämna mellanrum syns i Tvsofforna för att de sagt eller skrivit något klokt, eller de som skriver fem blogginlägg om dagen och som utalar sig om allt från klimatfrågor till USAval. Har de småbarn hemma? Torkar de också köttfärssås från tripp trapptrullstolen varje dag?
Är de kanske övermänniskor som orkar hur mycket som helst eller kanske har de extra renliga och "lydiga" barn. Kanske har de någon annan som tar om det där andra. Någon annan har ofta, i alla tider varit en kvinna, som skött och tvättat, lagat och fixat, så att mannen kunde vara så där ren och klok och klurig, så där som jag och även min man inte orkar vid 20.00 då inspirationen borde rinna till.
Nej, jag är klok på mitt sätt och klokskap ligger inte bara i att utala sig huruvida Obama eller Clinton är bäst eller hur vi på smartast sätt löser klimatfrågan. Klokskap handlar också om vardagen, om min älskolingstova som busar och stojar, om dagisbaciller eller om Linus, kompisen på dagis var sjuk. Å vet ni, vardagen kan ofta vara ett avstamp för att få inspiration till de mer världsliga frågorna. Ni anar inte hur jag vill förända i värden för att göra den bättre för min dotter.