Ingen känsla i budgetmotionen

Varje sosse med självaktning ska naturligtvis en dag som denna analysera den socialdemokratiska budgetmotionen. Helst ska man hylla den också. Alltså, det är ju inte så att jag går i spinn när läst motionen. Att "återställa" borgarnas försämringar i försäkringssytemen är bra. De är djupt orättvisa och visar på en trist människosyn där bilden är att människor fuskar och egentligen för att jobba ligger hemma på sofflocket helt friska och äter praliner.
Så är det ju inte. Men ändå, trots dessa positiva förändringar har jag svårt att känna mig uppspelt eller nöjd med budgeten. Det är liksom någon som fattas. Känslan. det finns ingen känsla, ingen positiv bild som målas upp. Bara en ganska trist uppräkning av de förslag socialdemokraterna skulle ha lagt om vi haft makten. Och det kan vi inte ens vara säkra på eftersom det är skillnad på att vara i majoritet och opposition.
Satsningar på utbildning för att gå från ett yrke till ett annat, skitbra. Satsningar på små företag, kanon. Att hela tiden betona förskolans förträfflighet. Toppen. Jag håller med.
Men texten skapar ingen känsla. Människor måste känna att detta berör mig. jag får det bra, ett gott liv med socialdemokraterna. Det gör inte budgtemotionen trots allt det bra den innehåller. Alliansen var i valet bra på att tala i bilder. Att bygga upp förväntningar på hur ett borgerligt samhälle skulle kunna se ut. De lyckades. De talade i bilder, bilder som männsior gillade. Att sedan människor inte ville bo i detta samhälle eller missuppfattat vad alliansen sa är ju en annan fråga.
Solidaritet är bra. Jag gillar solidaritet. Det är min grej. Men känner man inte att man får något själv kan solidariteten med andra lätt ta slut.
Mer känsla och mindre grå siffror nästa gång-- tack

Andra bloggar om: budgetmotion, socialdemokraterna