Jytte enar INTE SSU.

Idag valdes Jytte Guteland till ny förförbundsordförande för SSU. Det kommer att skrivas spaltmeter om henne, det har det redan gjort. Många som kommenterar kongressen kommer att säga att nu är tid för försoning i SSU, att Jytte är den som kan ta SSU ur alla strider mellan falanger och få smutskastning och fusk att tillhöra historien.

Jag tror inte att det kommer bli fallet. Jag vet inte ens om jag tycker att enade är bra.
Jag har varit medlem i SSU i nästan 15 år. Under den tiden har det i stort sett hela tiden pågått olika typer av strider mellan falanger. Jag var med 1999 när ett av ombuden från den så kallade högersidan höll på att bli nedputtad i rulltrappan av en från vänstersidan efter att Micke Damberg vunnit över luciano astodillo med en rösts övervikt. Jag var med 2001 när vänsterfallangens samtliga ombud tågade ut ur salen när Micke Damberg skulle väljas om till ordförande. Jag har varit med om mygel, om smutskastning, om påhopp och hårda ord. Jag har sett min bästa vän bli kränkt och hånad av de som i dag står som segreare, av de som stöttar Jytte. Och väldigt, väldigt sällan har det handlat om politik. Så förlåt mig för att jag inte heller denna gång tror att SSU kommer att enas. Efter varje kongress har det låtit likadant, förbundet ska enas, han eller hon är rätt kandidat, nu blir det bättre. Men icke. Skiten har bara fortsatt.


Jag ska dock säga att som kontrast till allt skitsnack jag hört om den senaste tiden var det så skönt att höra debatten i går och idag. Unga människor som debatterar kring frågor som de tror på och brinner för. Det är väl det som är viktigt. arbete, HBTfrågor, välfärd, miljö osv. POLITIK. tänk er, politik i ett politiskt ungdomsförbund. Än finns det tydligen hopp. Lösningen är inte enade. Ett av ombuden, minns inte vad han hette, sa att SSU behöver inte alls lugn och ro, utan lite jävlar annama. Jag håller med. Låt politiken skapa diskussioner, ha olika uppfattning, böj argument, bli förbannade på varandra men bli det av rätt anledning. För om det är en läxa som alla SSUare måste lära sig inför livet ute i verkligehten, är det att det skillnad på sak och person och man kan vara dödens osams om en politisk fråga men ändå gilla personen som har åsikten och framför allt, behandla honom eller henne med respekt eftersom hennes uppfattning är precis lika viktig som min.

Andra bloggar om: Jytte, SSU, Kongress