orkar vi--- kan vi?

Vårt parti ska förändras men jag är inte så säker på att vi kommer klara det. Mycket sitter i väggarna. Många vill inte förändra, varken sig eller partiet. Dessutom verkar Göran perssons ande ligga som en våt filt över allt som händer fram tills dess att klubban fallit i ordförandevalet den 17 mars. Och kanske ännu längre om vi har riktig otur.

Kommer vi orka att lyfta frågor ur ett ideologiskt perspektiv? Prata värderingar och hur människor ska få livet att gå ihop. Vi säger nej till hushållsnära tjänster av moraliska skäl. Att den som är beroende av barnvakt och inte har släkten inärheten blir beroende av andras goda vilja, av välgörenhet, verkar inté bekomma motsåndarna ett dugg.
Min goda vän Anna menar att vi måste prata om det som hon kallar "de goda livet frågorna". I dem kan man lägga frågan om arbetstid, föräldraförsäkring, hushållsnära tjänster, arbetsvillkor, balansen i livet, arbetsliv och fritid. Det är frågor som vi i socialdemokratin måste tala om. Måla upp bilder av samhället och hur bliet kan bli. Det gjorde alliansen medan vi pratade ersättningar och extra kronor i plånboken. Vi beskrev att allt var bra men väljarna visste bättre. Socialdemokratin lappade och lagade medan alliansen erbjöd något helt nytt.
Nya medlemmar ska lockas till partiet. Det tror jag inte de gör genom att vi tar dem till ett möte som sett likadant ut sedan Erlander var statsminister.
Mona Sahlin har en tuff uppgift, många tunga matcher att gå. Kanske hade det behövt gå ännu sämre i valet för att vi skulle vara beredda till storstädning och förändring.