Runt om i det socialdemokratiska partiet tillsätts valanalysgrupper som ska ta reda på varför valet gick så dåligt som det faktiskt gick. Politiken kommer skärskådas, kanske också organisationen. Förhoppningsvis kommer analyserna göras ur ett jämställdhets och mångfaldspersopektiv, fick alla vara med_-fick alla synas?
Jag vill att vi tar oss en riktig funderare på vilka vi vill ska företräda oss i olika församlingar och vilka vi vill ska arbeta för det socialdemokratiska partiet. Vi har idag många hårt arbetande politiker runt om i landet. Fritidspolitiker som tar stor del av sin fritid i anspråk för att arbeta för något de tror på. Dessa behöver bli fler och de behöver synas. Som det är idag är det inte dessa, majoriteten av alla sossar som syns eller kanske inte ens formar politiken. I allra värsta fall är de röstboskap och nickedockar utan inflytande åt en liten elit som har utsett sig själva att styra och tala om för oss andra hur det ska vara och hur man bör göra. Politiker som ser ner på andra, tror sig vara förmer än andra, politiker som tar beslut i stängda rum, långt bort från de formella arenorna.
Många beslut tas i slutna rum. Strategier läggs upp ovanför de vanliga medlemmarnas huvuden. Få av oss har tillträde dit, vi ska helt enkelt inte veta vad som pågår. När sedan strategin eller politiken presenteras förväntas vi hålla med och nicka åter en gång.
Några få människor, alla ganska lika varandra, en sorts sosseelit utan koppling till dem de ska företräda, bestämmer många gånger färdriktningen för det socialdemokratiska partiet.
Vanliga medlemmar ska helst inte synas. De som hörs genom att ställa sig upp på möten och ifrågasätta eller skriver en kritisk insändare ses inte med blida ögon av eliten. Man blir stämplad som tokig och opålitlig. Politiker som vågar ta och stå upp för svåra beslut blir obekvämma och något man inte vill kännas vid.
Jag vill ha politiker och politiska tjänstemän som har ett socialt liv vid sidan om politiken. Som har vänner, familj eller ett aktivt föreningsliv utanför socialdemokratin. För att bli en bra politiker måste man kunna tanka in med nya intryck och nya fakta från olika ställen.
Vi socialdemokrater måste börja ha ett personligt tilltal till de människor vi vill företräda. Det går inte längre att tala över folks huvuden eller att säga att allt är bra bara för att hålla folk lugna. Väljarna är kompetenta att kunna ta ställning också i svåra politiska frågor. De politiker vi nu väljer måste våga stå upp också för tuffa och i befolkningen impopulära beslut, inte bara hålla med den eller de man träffat senast så att alla blir nöjda.
Vi måste ha företrädare som människor kan identifiera sig med och som talar på ett sätt och har ett liv som människor känner igen sig i. Det lyckades alliansen med nationellt och vi misslyckades kapitalt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tror att vi ska utnyttja fyra år i opposition på alla plan att bli bättre på att föra ut de viktiga frågorna i partiet. Framförallt tror jag att vi måste bli tydliga på när och hur man som medlem eller fritidspolitiker är med och fattar avgörande beslut hur partiet ska tycka och agera i olika frågor.
Vi har otaliga grupparbeten som gör att man känner sig nog så hemma i resonemangen, men om man var med och faktiskt påverkade var oklart.
Sedan finns den praktiska verkligheten med krav på effektivitet och handlingskraft, som gör det hela ganska komplicerat.
Det personliga tilltalet är en intressant fråga. En del företrädare är ju helt fantastiska på att bjuda på sig själv och sina personliga erfarenheter så att det skapar stor igenkänning. De här livspusslande människorna har vi ju redan, är viktigt att påpeka. Stereotypen som framtäder i media är ju i många avseenden falsk, eller i alla fall halv.
Sedan kan ju det som var ett starkt argument - en ny partiledare - en kvinna som ständigt livspusslar, vändas till det största motargumentet. Nej, henne kan vi inte ta hon kan ju inte både vara mamma OCH partiledare. Även om det inte uttalas klart så tror jag risken finns att det tas med i bilden. På ett sätt som det aldrig skulle göras med en manlig kandidat.
Hm, många tankar, en fika någon dag kanske? Så kan vi fatta en massa informella beslut på ett café ;)
Och på tal om fika, 4 små rätter...
Min frustration handlar om att dessa människor, som sliter på fritiden för något de tror på aldrig syns eller får utrymme. Bilden som går ut till väljarna är en annan, en bild av maktfullkommlighet utan koppling till "vanligt" folk. Vi vet att det inte är så men alla dras med i vad några få, synliga, personer gör och inte gör.
Tilltalet handlar också om att måla upp bilder. Sedan tror jag inte på att vara för privat. Det slår tillbaka på en själv.
Skicka en kommentar