En stor portion ödmjukhet

Huvudet är blytungt av för lite kaffe och alldeles för lite sömn.
Är i skrivande stund lite eller ganska mycket sur på vår partiordförande Göran Persson.
Fick höra i morse att han redan före debatten om föräldraförsäkring gått ut i media och sagt att det inte kommer bli någon kvotering oavsett vilket beslut kongressen tar.

Jag är socialdemokrat, men allra mest är jag demokrat. Respekten för alla människors åsikter är värd mer än mina och andras åsikter i skilda sakfrågor.
En kongress, stämma eller rådslag är ett partis högsta beslutande organ. Det är dess beslut som skall ligga till grund för den framtida politiken. Socialdemokratsika statsråd skall och kan inte gå helt emot vad en partikongress har sagt. Sedan kan naturligtvis opinioner eller förhandlingar med andra partier göra att förslaget inte kan genomföras men det är en annan sak.
Varför skall jag och 349 andra åka på kongress och ta beslut om framtiden om det ändå är Göran Persson och några andra väl valda personer som bestämmer?
Vad är då meningen med en kongress om ledningen ändå gör som den vill?
Göran Persson sa i sitt tal när han blev återvald som partiordförande att uppdraget kräver en stor portion ödmjukhet. Att uttala sig om hur politiken skall föras före klubban fallit är enligt mig varken ödmjukt eller speciellt demokratiskt.