Naturligt??!!

+Den 25 mars är det dags för min bebis att ploppa ut. En efterlängtad och planerad bebis men ändå känns så många saker bara fel och ovana.

Eftersom jag inte kan någonting alls om bebisar och barnskötsel eller vet hur det skall kännas när man är gravid har jag läst spaltmeter av ”väntabarn-böcker”. I nästan alla böcker sägs graviditeten vara något helt naturligt. Otaliga tre eller fyrabarnsmorsor berättar hur fantastiskt de mått, alla gångerna, och hur kvinnliga de känt sig. De är stolta över sin mage och visar gärna upp den för hela världen. Jag kan här på denna blogg avslöja att det inte alls känns naturligt att vara gravid eller speciellt kul alla dagar heller för den delen. Det är inte graviditeten jag längtat efter utan en bebis och ja den är efterlängtad.
Det är inte kul och positivt att må illa hela dagarna. Och jag känner mig inte vacker när magen växer. För en person som hela livet haft som strategi att försvinna, gärna in i tapeten om möjligt, är den växande magen och allas blickar långt i från naturligt eller positivt. Det är inte heller roligt att på varje fest dricka läsk när de andra dricker vin. Inte för att jag har problem med spriten utan för att det är gott med vin och ibland också kul att bli full. ( ja, jag vet att jag på denna blogg skrivit att man ska få välja att inte dricka alkohol men just nu är det valet inget val) Ungefär vid 22.00-tiden smakar läsken sötslisk och jag har tråkigt, är trött och vill gå hem. Känslan över att sitta helt ensam framåt februari mars känns INTE tilltalande.

Jag är en modern kvinna i ett modernt samhälle där tempot är högt och vi är många som gillar det höga tempot. Magar som växer och kroppsfunktioner som förändras är inte naturliga för den moderna människan. Den tanken är en kvarleva från förr som verkar ha försvunnit från alla ställen utom just från graviditetsböckernas och barnmorskornas värld. Jag förväntas baka bullar och sy gardiner och helst skall min man skydda mig mot alla faror. Vilka faror, jag bor mitt i stan här finns inga hotande vargar eller lejon och min pojkvän skulle nog inte vara ett speciellt bra skydd emot eventuella rovdjur i alla fall.

Stora delar av alla dessa otaliga böcker upptas av hur förlossningen går till. Detta trots att själva förlossningen är en relativt liten del i det stora hela. Graviditeten varar i nio månader, förlossningen kanske ett dygn, sedan har man bebben resten av livet. Men mest fokus är på förlossningen. Förlossning skall precis som allt annat i gravidvärlden vara naturlig. Den skall planeras in i minsta detalj och den som inte tar någon som helst bedövning får medalj när allt är klart. I alla fall om an får tro all förlossningslitteratur. Alla skall skratta och inte alls tycka att det är läskigt med allt blod eller att nästan alla mammor bajsar på sig. Pappan skall slänga sig fram och med stor entusiasm klippa navelsträngen. Moderkakan skall beskådas och helst skall man ta hem den och koka en näringsriktig gryta.
Tänk om man skulle beskriva andra medicinska ingrepp på samma sätt.

”Ja herr larsson nu skall du snart få en ny höftled inopererad. Har du funderat på hur du vill att operationen skall gå till? Vill du kanske opereras hemma? Vill du ha någon med dig vid operationen som kan ”coacha dig” Din fru kanske? Hon kanske vill plocka ut den gamla höftleden?
Har du funderat på bedövning? Det är naturligt att opereras utan bedövning. När ortopeden sätter bensågen i höften sätts naturliga krafter in som det är bara att följa.”
No way.
Men här handlar det om kvinnor och en förlossning är troligtvis det enda, ialla fall så vitt jag vet, onda inom sjukvården som man skall genomlida helt utan bedövning, där smärta är något bra. Ja i alla fall om man vill ha den där medaljen på slutet.