Kikki Liljeblad

tänk på procenten helge

2010-02-02T13:34:00.000+01:00

Sprit är en känslig fråga. Inom vården vågar tydligen inte läkare ställa frågan om folks alkholvanor eftersom man finner frågan obekväm och ett inklampande i den personliga integriteten. Inom vården borde man oftare ställa frågor om spriten eftersom man kanske kan rädda folks liv.

En som dock ställt frågor om sprit, inte i sjukvården och några liv har nog inte räddats och frågorna är definitivt inte ställda av omtanke, är Britt marie Citron (BMC) BMC är frilansjournalist och jobbar för tillfället för Folkbladet här i Norrköping. BMC är dessutom journalisten som grävde fram den så kallade Motalaskandalen. Att gräva i politikers fel och brister har blivit lite av BMC:s signum kan man nog säga. Nu har hon alltså ställt frågor om spriten. Om hamnens sprit och deras representation. Igår, idag och i morgon och säker i en massa dagar till kommer vi att få läsa om hur personer i olika hög ställning i samhället på ett eller annat sätt deltagit i middagar med alkohol som hamnen arrangerat.

Jag har ingen anig vad som är "normalt" vad gäller representation i företagsvärlden. Jag befinner mig inte i denna värld och egentligen har mitt liv och mina vanor ingenting med den saken att göra heller. Folkbladet har gjort sig kända som en tidning som ska slå underifrån. De ska stå på vanligt folks sida. Detta har ibland inneburit att många politiker, rätt eller fel, kölhalas i media. Politikerföraktet späds på och människor suckar.

Notan för middagen som det refereras till i Folkbladet verkar enligt mig ganska hög. Att man dessutom bjudit på mer än vin, vilket nog är ganska vanligt vid middagar, kan ses som märkligt. För att bjuda på vin gör nog ganska många företag när de har gäster. Ett eller två glas vin till maten. Vid denna middag, om uppgifterna stämmer, har det bjudits på en rad fler sorter än så. Om man inte har följt det regelverk som gäller för kommunala bolag har ett fel begåtts och detta fel ska självklart rättas till. Sedan ska man komma ihåg att nästan alla företag har någon form av representation. Att bjuda kunder eller potensiella kunder på middag är inget konstigt i företagsvärlden. Inte heller är det konstigt att man bjuder på middag efter en bolagsstämma. Representation kan GE pengar till hamnen och kommunen. Om en stor kund väljer Norrköpings hamn ger det intäkter till hamnen och till kommunen. Men, frågan är så klart om denne kund behöver bjudas på kopiösa mängder alkohol för att den ska lägga sin verksamhet i Norrköping. Inte heller verkar det rimligt att varje styrelsemöte ska avslutas med middag på restaurang. Ska kanske föreslå detta för Li Teske som är ordförande i socialnämnden där jag sitter ;)

Frågor om alkohol är känsliga. Vi har alla ett förhållande till alkohol. Jag kan också förstå att det sticker i ögon på "vanliga" människor att personer med god inkomst blir bjudna på så mycket alkohol. Det sorgliga i historien är inte att man granskar och finner fel, det sorgliga är att alla politiker drabbas, också den som på sin höjd blir bjuden på kaffe och macka som enda lyx i sitt politiska uppdrag

nördar

2010-01-29T21:14:00.000+01:00

Har varit på¨valplanering med socialdemokraterna i Norrköping. Politik är så himla kul när alla deltar och diskuterar. Vi har en jättebra styrelse för socialdemokraterna i Norrköping. Alla deltar. Har åsikter och vågar säga sin åsikt. Det är bra tycker jag och är en förutsättning för bra politiska beslut. Det känns verkligen spännande att valåret har börjat på riktigt. På söndag är det partilderadebatt som ska avsluta den så kallade ”superveckan” med massor a debatter mellan sahlin och Reinfeldt. Frågan är dock om det inte bara är vi politiska nördar som går igång på ämnen som ”superveckor” nästan ett helt år innan valet. Skulle jag fråga mina vänner utan politisk koppling om valet och valåret skulle de knappats säga att det ”snart” är val. Hoppas verkligen att både vi i media och vi i de politiska partierna orkar hålla ångan uppe ända tills spetember.

Nu lovas bättring

2010-01-28T21:56:00.001+01:00

Jag är en dålig bloggare, jag vet. Uppdaterar alldeles för sällan så att de som möjligtvis läser bloggen tappar intresset och inte kommer tillbaka. Nu lovas bättring. Ett inlägg om dagen. Om så bara om vad jag åt till lunch eller hur mycket snö som finns på min gargeuppfart ( mycket) kanske inte så intressant men har lärt mig att när skrivarlusten tryter gäller det att skriva skriva skriva så kommer det där som finns långt inne, det där man egentligen vill säga istället för att skriva om spagettikladd i köket, ut.

Nu är det valår och nätet kommer att svämma över att frejdiga bloggare som kommer att argumentera för sitt partis politik och varför man ska rösta på dem. Tyvärr kommer många bloggare att förvandlas till partiapparatens förlängda arm utan att tänka själva och enbart förmedla det som alla andra inom samma parti säger. Tycker man så är det så klart inget fel man jag hoppas att bloggmediets självtänkande finns kvar även i valtider. För övrigt ska det bli kul att valblogga. Kommer att skriva om min landstingskandidatur, kanske lägga upp bilder från mitt arbete i valrörelsen men också självklart,vara människa i politiken och skriva om det egentligen helt oförenliga i att vara förälder, jobba heltid, vilja vara med barnen samtidigt som jag har ett helt eget liv med siktet inställt på någon form av karriär.

svammel

2009-06-17T11:39:00.001+02:00

Snart ska jag packa ihop och gå till vårens sista möte med socialnämnden. Känns skönt att det snart är semester med lite välförtjänt vila och tid med barnen. En vecka kvar på jobbet och sedan LEDIG. Lyssnar lite slött på partiledardebatten. Tja. Rycker på axlarna. Inte lyfter speciellt mycket. Kanske har också partiledarna snart sommarlov framför sig. Efter det stora mingelpartyt i Almedalen kanske också de får vila innan valrörelsen inför riksdagsvalet drar igång i höst.

Idag ska jagvara med i radion och kommentera partiledardebatt, äldreboende i söderköping och Kinderäggs köp av saab ( vilket förtjänar ett eget blogginlägg)

helig potatis

2009-06-12T15:04:00.000+02:00

Läser i tidningen om en man som sett Jesus i skuggan från en matta som han hängt upp på tork. Han tog fram kameran och fotade. Om det är Jesus eller inte vad jag faktiskt inte. Dessutom gick tydligen mannens dator sönder när han skulle ladda in bilden för att skicka iväg den. Samma sak hände, enligt mannen tydligen en person som sett Jesus i en potatis vilket han tolkade som ett tecken på att högre makter var inblandade.

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta eller om det faktiskt är alldels sant och istället jag, som tycker dessa människor är knäppgökar som är galen. Kanske har vi i idag ett sådant behöv av något mer. Av något utöver vardagen och det vi kan se och förkara att vi till och med hittar på och tycker oss se Jesus i en potatis. Kanske, om man ska dra stora växlar på potaits- och mattmännens Jesuskontakt, är det en längtan efter något annat än allt det ytliga som vi omger oss med varje dag. En längtan efter djup. Eller, så är det bara en knasig kille och en kvällstidning som inte hade så mycket att skriva om just då.

Nytt år--ny blogg

2009-02-05T10:21:00.001+01:00

Nu skriver jag här istället.

http://kikkililjeblad.wordpress.com/

skrivkramp i den högre skolan

2008-12-17T21:42:00.000+01:00

Krismedveteheten har smugit sig ända in i julhandeln. Troligtvis kommer vi inte att handla lika mycket julklappar i år eftersom vi nu är medvetena om att landet är i eknomisk kris. Tilläggas ska väl dock att de allra flesta svenskar har lika mycket pengar i plånboken eller mer än förra året eftersom varslen ännu inte omsätts i uppsägningar. Vikarier och inhyrd arbetsraft är de som i dagsläget står utan jobb efter att helgerna tagit slut och kanske inte kan julhandla som tidigare år.
Fredrik reinfeldt lyckades inte gjuta mot i nation i sitt årliga jultal (??) enligt någon retorikprofessor har talet lamt och gav skapade ingen som helst hopp om framtiden. Nä, kanske inte så konstigt när det inte finns något hopp att ge. Dock var han ganska rolig i intervjun med Lotta Brommée men då pratade han om julklappar till Filippa, hans kunskaper om matlagning och annat mysmys och då är det kanske det inte är så svårt att vara rolig.

splittring i regeringen

2008-11-27T22:20:00.000+01:00

Funderar över vad som händer i borgerligheten. De har de senaste åren gjort ett stort nummer av att de fyra partierna är så eniga och kan samarbeta så bra. Detta ska tilläggas, var mest innan de kom till makten och inte bhövde samverka på riktigt. Alla svåra frågor kan ju skyfflas undan så länge man inte är tvungen att ta beslut. Nu verkar enigheten börja svaja i kanterna. Olika partier i borgerligheten lägger olika förslag som verkar lanseras i media innan man pratat med sina samarbetskollegor. De började med frågan om könsneutrala äktenskap. Regeringen kan inte enas så moderater, folkpartister och centerpartister lägger fram frågan för riksdagen och kör över Kd. Överkört verkar kd också bli i frågan om imsemination av ensamstående kvinnor. Barbro Westerholm, fp har skrivit en motion och tror att den kommer få majoritet i riksdagen eftersom socialdemokrater, miljlpartister och vänsterpartister kommer ställa upp på motionen. Folkpartiets riksdagsgrupp vill att taket i A-kassan ska höjas men detta verkar Sven- Otto Littorin helt ovetande om när en journalist på radion ringer upp.
Trots att man verkar allt annat än enig bland regeringspartierna så fortsätter man att kritisera oppositionen och försöker visa upp hur oenig den är eftersom socialdemokrater och miljöpartister valt att samverka utan vänsterpartiet fast det inte finns någon självklarhet i att alla partier utanför riskdagen måste samverka med varandra.
Nej, att samverka när det inte betyder något, när man ska bada hos Maud är inte svårt. Desto svårare är det att hålla sams och driva EN linje när man måste ta beslut om ALLA frågor som dyker upp på bordet. Då kan man inte tveka eller skjuta undan frågor i alla evighet. Frågan är vem som vinner på splittringen. Oppositionen eller det parti i regeringen som utåt sett framställs som mest överkört.

amning, alkohol och moralpanik

2008-11-12T20:13:00.000+01:00

För en tid sedan kom livsmedelsverket med nya rön vad gäller alkohol och amning. Forskning att om mamman dricker två glas vin i veckan så är det inte skadligt för det barn som hon ammar. Alkoholen påverkar inte bröstmjölken negativt.
Denna forskning har skapat en debatt där fakta blandas med moral och allmänt tyckande i en härlig soppa. Dessutom blandas argumenten på ett sätt som inte godtagits i många andra debatter.
De som ifrågasätter de nya rönen hävdar att man aldrig riktigt säkert kan veta om alkohol går ut i bröstmjölken och därför ska man inte chansa. Detta är inte sant. Jo man kan visst veta. Genom noggrann forskning kan man ta reda på om alkohol går över i bröstmjölken och därmed skadar barnet. Det gör den inte och detta har livsmedelsverket kommit fram till genom sin forskning.
Kritikerna menar också att det är olyckligt att säga till nyblivna föräldrar ( mammor) som redan är så sårbara och mottagliga för information att det är OK med alkohol när man ammar. Livsmedelsverket rekommenderar ingen att dricka alkohol. De talar bara om hur alkohol påverkar bröstmjölken. Varför ska man undanhålla information för en grupp människor i samhället? Är inte nyblivna mammor tillräckligt kompetenta att ta ställning till information som presenteras för dem?
Det starkaste argumentet som kritikerna mot livsmedelsverkets forskning har är att barn och alkohol inte hör ihop. Den som är berusad ska inte ta hand om barn. Detta kan jag hålla med om men vad har det med amning att göra? Att rektionsförmågan och omdömet försämras när man dricker alkohol har ju ingenting med amning att göra. Också de som aldrig ammat sitt barn påverkas av alkohol och blir lika avtrubbad som den som ammar sitt barn. Också pappor som dricker alkohol påverkas och kan i vissa fall vara olämplig att ta ansvar för ett barn. Dessutom, barn är man länge, ända upp i tonåren och då är det få om ens någon som ammas. Detta argument handlar inte om amning.
Gravida och ammande kvinnor dignar under alla råd och förbud i samband med föräldraskapet. Många gånger med moralen hängande över axeln. Mammor som bryter mot den goda föräldranormen är dåliga mammor. Att ta upp argument om hanteringen av barnet i en debatt om amning är att lägga allt ansvar och all skuld om något skulle gå fel på mamman. Pappan varken syns eller hörs i den här diskussionen.

KD: vinna eller försvinna

2008-11-05T21:35:00.000+01:00

De fyra borgerliga partiledarna brukar ofta framhålla hur eniga de är och hur oeniga oppositionen är. Att oppositionspartierna tillsammans har lagt fram över 10 statsbudgetar tillsammans verkar inte spela någon roll. Att bada i badtunnor eller svara på skojiga frågor om varandra är tydligen tecken på större enighet. Dessutom, regeringen är ju faktiskt inte enig om allt: Försvaret, energipolitiken, jämställdheten och familjepolitiken är bara några frågor där man är oenig. Och så då frågan om könsneutrala äktenskap. Den sistnämnda har man nu varit tvungen att hantera eftersom opposionen lagt fram en motion till riksdagen i frågan. Regeringspartierna är så oeniga att regeringen inte lägger fram något förslag, det gör riksdagspratierna moderaterna, folkpartiet och centern och hoppas på bifall från oppositionen. Regeringen ska ju tala med en röst och då kan man inte lägga fram ett oenigt förslag. Något sådant krav finns inte på riksdagspartier i samverkan. Att ta ansvar, att regera, kräver mer än att bada hemma hos Maud eller fika hos Göran Hägglund. När man regerar måste ta ansvar för alla frågor som dyker upp. Då kan kan man inte gömma de frågor där man oense eller skjuta dem på framtiden. Då måste man ta beslut och då blir man också oenig.

Kristdemokraterna vill att äktenskapet ska vara exklusivt för heterosexuella par. Homosexuella par ska också få gifta sig, fast inte på samma sätt, det ska fortfarande vara skillnad. Fråga mig inte varför men skillnad ska det vara.
Jag kan inte riktigt komma fram till om detta är ett plus eller minus för KD. Kanske kan man locka till sig konservativa väljare som tycker att moderterna blivit för liberala och inte känner att de kan gå längre höger ut. Eller. Så sjunker de ändå längre ner från 4%spärren, ner för att till slut magrinalseras fullständigt och då spelar det ju ingen roll vad de tycker eftersom ingen röstar på dem i alla fall. Det kan gå åt vilket håll som helst. Den som lever får se.
Oenig är man i alla fall. Det kanske man kan tänka på nästa gång man anklagar oppositionen för att inte kunna komma överns. 10 statsbudgetar i förhållande till att vara överens om att Görans Hägglund är roligast av de fyra, ja då väger det senare lätt.

snart vet vi

2008-11-04T21:45:00.000+01:00

I natt smäller det. Världen håller andan och väntar. Snart vet vi vem som kommer vara USA:s och kanske också världens mäktigaste man de närmaste fyra åren. Obama eller Maccain det är frågan. Senaste rapporten från en av mina många vänner som befinner sig i USA i samband med valet är att man inte längre säger om Obama vinner utan med hur mycket. Spännande ändå. Självklart "håller jag" på Obama. Som socialdemokrat känns han som det enda alternativet och med Sara Palin som vice får Maccain vara hur frihandelsvänlig han vill. Om jag vore amerikan skulle han ändå aldrig få min röst.

Den medial bevakningen i Sverige av valet har varit enorm. Men hur många vet vilka frågor det amerikanska handlar om? Inte många skulle jag vilja säga. Det är inte riktigt politiken som har fångat den mediala bevakningen av valet i USA. Det är spelet, det spännande och lite glamorösa amerikanska. Det är visionerna och talen. Vilka tal sedan. Tänk om vi skulle få höra sådana tal i fullmäktigesalar runt om landet. Då kanske fler skulle stanna upp och lyssna. Rapporteringen har också handlat om den kraft som finns i folkrörelsen runt Obama. Hur han lyckats "suga upp" så många unga engagerade personer att arbeta för honom. Det är spännande och det hoppas jag att mitt parti kan lära något av tills nästa val.

Snart stänger de sista vallokalerna. Snart vet vi

Att dela eller inte dela, det är frågan

2008-10-28T20:15:00.000+01:00

Jag brukar nästan aldrig hålla med Fredrik Reinfeldt men i en fråga tycker jag att han, ialla fall har en poäng. När frågan om delad föräldraförsäkring diskuteras brukar han säga att det är dumt att stirra sig blind bara på uttaget av föräldraledighet eftersom jämställdhet i föräldraskapet är så mycket mer. Jag håller med.
I mitt parti pågår en rad olika rådslag som ska ta fram förslag inför partikongressen 2009. Ett av dessa rådslag kommer att lägga ett förslag om en tredelning av föräldraförsäkringen med inriktningen att föräldraförsäkringen på sikt ska vara helt delad. Jag är kluven. Min grundinställning är att föräldrana bör dela så lika som möjligt på "ledigheten". Men ibland inträffar saker i livet som gör att detta inte är möjligt. Föräldrarna är i olika faser i arbetslivet, en har jobb och den andra inte eller så kanske den ena studerar. Ibland fungerar det inte just då att dela lika. Enligt mig är det omrimligt att tvinga männsikor att dela om det innebär stora eknomiska problem. Å andra sidan visar det sig att i medelklassen verkar inkomst spela mindre roll i uppdelningen av föräldraledhgheten än i arbetsklassen. Alltså skulle eknomin bara vara ett (dåligt) argument för att man egentligen bara vill ha en traditionell uppdelning i familjelivet där mamma och pappa har givna roller. En tredelning tror jag är bäst, just nu, för vi ska veta att svenska folket har vi inte med oss när det gäller en strikt uppdelning av föräldraförsäkringen, man vill bestämma själva. Kanske kan också eknomiska morötter locka. Jämställdhetbonus fast i enklare form än dagens tror jag kan vara något.

Sedan var det ju det här med Reinfeldt argumnet. Ja varför stirrar vi oss blinda på en uppdelning enbart av föräldraförsäkringen? Ska vi nå total jämställdhet i föräldraskapet borde vi väl också dela lika på hushållsarbete, VAB-dagar, deltagande på föräldramöten och skilutflykter osv osv. För att inte tala om allt hushållsarbete och all logistik i familjen.
Jag hoppas att mitt parti tar intiativ till en bredare diskussion om livet i familjen. Om ett mer familjevänligt samhälle totalt, där jämställdhet och barnperspektiv är en självklar ingrediens.

vuxenmobbing

2008-10-20T13:08:00.000+02:00

I veckan kunde vi läsa att bloggaren av programledaren, ja, eller fd programledaren katrin zytomierska skrivit kränkande saker om Marcus Birro på sin blogg. Marcus Birro blev, helt rätt anser jag, jävligt förbannad och hotade att polisanmäla Katrin efter att hon skrivit något i stil med att han hatar judar. Nu har hon bett om ursäkt så då kanske den saken är ur världen. Denna händelse är bara en del av ett som jag ser det mycket mycket större problem nämligen att det tydligen idag är helt OK för vuxna människor att på nätet (bloggar) skriva ner andra
människor fullständigt. Helt okända människor blir kändisar över en natt för att de skriver provocerande och elakt, ja ibland kränkande om andra människor. familjen Schulman ( Ovan nämmnda Katrin hette schulman tills bara för ett tag sedan) verkar ta priset i kränkningar och nedlåtande omdömmen om alla som inte passar dem i smaken. Alex Schulman har skrivit mycket om hur äckliga ammande mammor är eller hur fula bebisar är. Jaha tyckt det då. Men min sanning är väldigt sällan din sanning och man behöver inte alltid högt uttala sin egna sanning som den vore allmängiltig.

Jag vill lära mina barn respekt för andra människor och deras åsikter. Jag vill lära dom att man inte behöver tycka om alla människor men alla är värda att behandlas med respekt. Jag må tycka att andra är konstiga men det är min sanning. inte andras. Men hur ska jag få mina barn att lyssna när de ser hur vuxenvärlden beter sig? Hur ska jag kunna säga att det är fel att mobba och frysa ut när tv på bästa sändningstid visar mobbing, kränkningar och påhopp? hur ska mina barn lära sig alla mäniskors lika värde när internet är fullt med texter av vuxna människor som visar på precis raka motsatsen?
Tack marcus birro och andra som ifrågasätter mobbarkulturen på nätet!!

150 000 imadrassen

2008-10-02T20:11:00.000+02:00

Bankkrisen i USA sätter sina spår även i Sverige. Männsikor är oroliga. I ett reportage på TV i går stod människor i kö utanför en bank i Karlstad för att så fort banken öppnade ta ut sina sparpengar och förvara dem hemma istället. Paniken över att förlora sina surt förvärvade slantar lyste i ögonen. Den svenska bankgarantin ersätter mig om något skulle hända med belopp upp till 150 000 ( tror jag). Att förvara summor mer än 150 000 hemma känns för mig mer riskfyllt än att ha dem på banken.Var skulle jag ha dem? Skulle jag investera i ett kassaskåp, i madrassen kanske, den som ändå är knöligt och ojämn som den är?
Nu behöver inte jag ägna speciellt mycket tankekraft åt detta "problem" eftersom jag inte har 150000, inte på banken eller hemma. Jag har mest lån som banken vill ha betalt av mig för varje månad oavsett bankkris eller ej.

I Norrköping har vi förresten en moderat som anser att förskolan är roten till allt ont. Jerina Klevstig heter hon och anser bland annat att orsaken till missbruk och rotlöshet hos ungdomar beror på förskolan. Om barnen bara var hemma hos sina föräldrar skulle då allt vara frid och fröjd. Kanske skulle Jerina titta lite på statistiken över umgdomsmissbruk i de länder där man inte har någon förskola alls. Jag är ganska säkert på att den siffran inte ligger på noll.

budget och puré

2008-09-23T21:25:00.000+02:00

Jag vet att jag borde skriva om budgeten. Varje viktig och aktiv sosse ska ju så klart fatta pennan ( tangentbordet) och skriva skriva skriva om budgeten och hur dålig den är för oss alla ( om vi inte tjänar bra förstås) Men jag orkar inte. Kan liksom inte riktigt uppbåda någon energi eller lust. Visst tycker jag det är för jävligt att regeringens budget ger mest åt dem som redan har och att de som har det knappert knappast får det fetare.

Jämförelsen med alliansen i Norrköping är dock roligare. Anders Borg. finansminister och Moderat. Anser att man kan satsa sig ur en kris. Att satsningar ger något tillbaka. Jag håller med. Ibland måste man satsa för att få något tillbaka. Trots dåliga tider kan en satsning vara nödvändig. Men det är skillnad på allians och allians. Här i Norrköping gnäller mest alliansen som ju här är i opposition. Här ska det minnsan inte satsas något alls. Enligt den Norrköpingska borgerligheten kostar satsningar mer än det smakar. I alla lägen. Norrköpingsborna ska minnsan inte ha mer än det basutbud varje kommun måste ha. Det skillnad på moderter och moderater. De ena är i majoritet de andra är i opposition. Det är skillnad det.

Än viktigare än budgeten är att Hugo har ätit kött för första gången. Det är stora nyheter det.

vem bryr sig om vad sägs på läktaren?

2008-09-20T16:35:00.000+02:00

Socialdemokratins sätt att värva medlemmar nu för tiden handlar om att fråga människor om de vill bli supportrar till socialdemokratin. Tanken bakom detta är att man ska kunna vara medlem eller sympatisör på många olika sätt. Du behöver nödvändigtvis inte gå på möten två till tre gånger i veckan om du är medlem utan ska kunna stödja socialdemokratin just genom att supportra. I nya nummret av "Aktuellt i partiet" finns en bild som ska illustrera supporterskapet i partiet. Det är en bild från en idrottsläktare där människor står och hejar på sitt lag ( i detta fallet socialdemokratin kan tänkas)
Jag kan inte ungå att utifrån den bilden tänka att det inte är särskilt ofta som de på planen lyssnar på supportrarna när de skriker på läkaten. En fotbollstränare eller spelarna i laget tar sällan intryck av åsikter levererade från läkaten. Ändå är det så vi som parti vill se på vårt förhållande till de som ännu inte är medlemmar. Jag undrar också vilka som kan tänka vara de som finns på planen. De som ändå bestämmer hur det blir. Hur spelet
( politiken) ska bli oavsett vad som sitter på läkaten tycker.
Enligt mig är socialdemokratin är rörelse där vi alla är en del av laget. Där vi alla ser till att spelet drivs framåt. En rörelse där de som sitter i maktposition måste lyssna på medlemmarna. Inte som är fallet med åsikter från läkaten, att man kan ge blanka fasen i vad som sägs och kanske i värsta fall skylla på dåligt stöd från supporterna.

en åsikt om dagen

2008-09-16T20:24:00.000+02:00

För några år sedan jobbade jag som ledarskribent på tidningen Folkbladet. Varje dag skulle jag leverera en åsikt i någon aktuell fråga eller sätta upp en fråga på dagordningen genom att jag kommenterade den. Herregud, säger jag idag. Tänk att kunna ha ( förhoppningsvis) kloka åsikter om allt från pallenstina-israelkonflikten till kommunbudgeten i Finspång varje dag. Det är imponerande det. Tycker jag. Nu är jag glad om jag får en snilleblixt i alla fall någon gång i veckan. Ofta blir tankar halvtänkta och sedan kommer jag inte riktigt ihåg vad jag tänkt, så där fem timmar senare. Ofta hör man ju hälften av exempelvis en debatt också. Lyssnar lite, torkar lite kräks, säger nej till 2 åringen 147 gånger, lyssnar lite igen, osv. Nja, inte värt att ge sig in i några mer komplicerade debatter eller analyser med den kunskapen. Kan lätt uppfattas som lite förvirrat kan man tänka sig.

kvälssvammel

2008-09-11T22:26:00.000+02:00

Har liksom tänkt länge att skriva. Har närmat mig bloggandet mer och mer men inte riktigt kommit mig för att ta itu med skrivandet. Och om vad ska jag skriva? Om tappade lustar, om bebiskräks, om missnöje eller om vägskäl och val i livet? Tja kanske, för det är där jag står nu.

När jag fick Tova för 2,5 år sedan ville jag att allt skulle vara som innan. Så blev det så klart inte. Livet förändras när barnen kommer. Då kämpande jag emot och grät över missade möjligheter . Nu vill jag förändras men omgivningen står still. Värden som var viktiga i februari är inte alls värda att nämnas i augusti. Konstigt och skönt på samma gång. Två barn och livet är återigen förändrat. Nu känner jag mig mest vilsen. Vet inte riktigt vad jag ska göra och när jag ska göra det. Var ska jag jobba, med vad och med vem. Ska jag bo där jag bor eller någon annanstans.
Svåra och stora frågor. Det som är viktigt är inte politiken. Om jag försvinner därifrån spelar faktiskt ingen roll. Jag har varit borta från mitt jobb i fem måander. Det verkar gå hur bra som helst. Dom klarar sig bra utan mig. I detta finns ingen sorg eller bitterhet. bara ett ganska skönt konstaterande. På jobbet är vi alla utbytbara. Men inte hemma. Om jag är borta en kväll är jag saknad. Mina barn behöver mig. De är mitt fokus. Kanske politiken borde vara mer så. att man faktiskt är saknad och att man kände sig behövd när man väl dyker upp.

Det ovanliga provocerar

2008-05-06T10:00:00.000+02:00

Har de senaste dagarna försökt få klarhet i om ordföranden i regionala etikprövningskommittén i Linköping helt på egen hand kan bestämma vem som får komma på möten. Jag är inte välkommen att fullfölja mitt förtroendeuppdrag om jag tar med min fem veckor gamla son som ammas. Detta beslut har nämndens ordförande tagit helt själv. Jag har varit i kontakt med utbildningsdepartementet och frågat om det finns några regler som ger ordföranden rätt att neka mig att delta på sammanträdet. Idag fick jag svar. Nej det finnas inga sådana regler. Det finns inga centrala regler alls som talar om vilka rättigheter och skyldigheter ledamöterna i kommitterna har. Sådant bestäms av varje kommitté själv som är en egen myndighet. Alltså, om det finns regler så ska dessa beslutas om lokalt. Jag försökte fråga om det innebär att ordföranden kan ta vilka godtyckliga beslut som helst angående ledamöterna men fick inget svar mer än att hon förstod vad jag menade men inget kunde göra för att hjälpa mig. Nu var det ju inte hjälp iform av uppläxning av ordföranden jag var på jakt efter utan vetskap om vilka regler som gäller. Dock, om det är så att det är lokala regler som kan reglerar ledamöternas rättigheter så ska väl dessa beslutas om någonstans. Oavsett vilket så känns det konstigt att en ordförande kan ta dessa beslut själv därför att han tycker på det ena eller andra sättet.

Frågan om mammor och föräldraskap verkar reta upp många människor. Om man vill kunna få vara med på ett hörn låter det som man kräver kompletta särlösningar och att alla ska anpassa sig efter mig. Kvinnor och män som gör det oväntade när det gäller föräldraskap, kvinnor som inte nöjer sig med att sitta hemma och amma och kanske på sin höjd baka bullar och män som tar ut halva föräldraledigheten blir ifrågasatta. Det är så provocerande för så många människor. Att bryta mönster på det här området är fortfarande år 2008 något av ett tabu.

Det är inte det faktum att jag inte får delta på sammanträdet som jag retar mig mest på. Utan godtyckligheten. Jag är förtroendevald på detta uppdrag. Han borde inte ha rätten att iförväg be mig hålla mig borta från ett sammanträde. Om jag stör på ett eller annat sätt ska han självklart ha rätt att be mig eller någon annan som stör att avvika från mötet men han antar redan från början att det kommer bli problem om Hugo, fem veckor deltar. Han målar upp hur jobbigt det kommer att bli för mig och Hugo på mötet utan att veta ett skvatt om så är fallet. Sådant brukar i vanliga fall kallas fördomar.
Jag hoppas att han och alla andra som tycker att detta beslut är helt rätt också tycker det är olämpligt med människor som småpratar om annat på möten, låter sin mobiltelefoner ringa högt och ljudligt eller läser papper som inte har något med aktuellt möte att göra.
Antalet förtroendevalda minskar kraftigt. De som kan tänka sig att ta ett politiskt uppdrag har aldrig varit färre. Vad beror det på? Kanske kan det ha något att göra med att formerna för politiken känns stela och otympliga. Ska våra politiker verkligen representera alla, folket, måste också formerna för att alla ska kunna delta förändras. Stora grupper av befolkningen finns idaginte representerade i de beslutande organ. För mig är det ett demokratiproblem. Idag är mötesstrukturen upplag så att det är någon annan som ska ta hand om det andra, det privata. Så ser det inte ut för många idag. Alltså. Kanske måste vi se på barn och föräldraskap på ett helt annat sätt. Om barn som ammas kan vara med i plenisalen i riksdagen så ska det nog gå bra på två möten i etilprövningsnämnden i Linköping.

Ammande utestängs från sammanträde

2008-04-29T09:48:00.000+02:00

Nu är Hugo här. Och fyra veckor har han blivit. Uj vad tiden går. Inte som förra gången då tiden segade sig fram och jag bara önskade varje dag att hon skulle bli större och bara lite mer sjävständig. Nu är hon två och alldeles för mycket självständig. "Kan felv" och "Tova kan" är ju positivt men ack så jobbigt när det innebär att hälla ut mjölk på golvet eller att försöka lyfta lillbrorsan.

Igår blev jag riktigt riktigt arg. Jag sitter med en regional etikprövningskommitté. Kommitén tar beslut om huruvida olika forskningsbeslut är etiska eller inte. Kommittén består av forskare och så kallade allmänföreträdare vilket jag är en.
Under min föräldraledighet har jag tänkt att gå på möten. I socialnämnden i Norrköping eller någon annan nämnd heller för den delen är det inga som helst problem att ta med sig små barn som ammas på möten. Jag skrev till sekreteraren nämnden och berättade att jag tänkte komma på nästa möte och att de inte behöver kalla in någon ersättare. Döm om min förvåning när jag får ett svar tillbaka att nämndens ordförande tycker det är olämpligt med småbarn på möten eftersom dessa kan störa de andra ledamöterna. Har förgävaes försökt att nå ansvariga på utbildningsdepartementet för att höra om han kan säga så här. Finns det några regler som säger att man kan utstänga en person ( kvinna) från ett uppdrag som man blivit vald till bara för att man fått barn och barnet är beroende av mig för att få mat. Kan det vara diskrimininering eftersom män inte har detta "problem".

Om det finns en reglel som säger att nämndens ordförande har rätt att neka mig att komma till sammanträdet då jag ammar får jag acceptera detta och istället arbeta för att förändra den. Men om det inte finns en sådan regel är det mycket märkligt hur han, helt godtyckligt, kan ta ett sådant beslut. Jag undrar också vilka andra saker som nämndens ordförande tycker är olämpliga och är grund för att utestänga en ledamot från möten?
Självklart skulle jag aldrig ta med min tvåring på möten där jag visste att hon skulle uppfattas som störande. självklart skulle jag gå ut om barnets kriker och sjävklart skulle jag amma diskret för att inte störa någon. Allt detta funkar utmärkt i kommunala organ i Norrköping och många andra kommuner, ja till och med i riksdagen, då borde det funka i en regional etikprövningskommitté i Östergötland.

Jag är så jäkla trött på att behöva kämpa för rätten att vara med på lika villkor som kvinna och som småbarnförälder. Jag kräver inga särlösningar. De flesta av oss slår knut på oss själva för att få allt att gå ihop. Jag vill bara att ingen ska se mig som mindre värd eller ta sig rätten att diskriminera för att jag kan föda och har fått barn.

var dag är en gåva

2008-03-18T15:49:00.000+01:00

Idag ska jag åka hem till skruttan och mannen och krama och krama. Krama dem för att de finns, krama dem för att vi trots kladd, gnäll, sömnlösa natter och lite pengar ändå har det bra. Har varandra. Vi är friska, både till kropp och knopp. Tova trotsar och skriker säger nej för det mesta. Men hon lever. Igår dog två barn därför att deras pappa ( troligtvis) har fått en knäpp och blivit avundsjuk på mamman och hennes nya, lyckliga liv. Djävla idiot. Mamman ligger på Akis i Uppsala och kämpar för sitt liv. Hon kanske inte ens vet att barnen, både hennes barn är döda.
Man ska vara glad för varje sekund som an får med nära och kära. Det kan ta slut på en sekund. På en sekund kan livet förändras och bli nattsvart. JAg ska tänka på det när jag retar mig på snöglopp, trasiga kopiatorer, sura tanter och tråkig mat.

Vem tar vem?

2008-03-18T14:43:00.000+01:00

Dikussionen om framtidens regioner pågår för fullt. I mitt egna parti har ett minikrig brutit ut mellan de som vill åt söder och de som vill norrut. Socialdemokraterna i Östergötland med vår ordförande i spetsen har sagt att det bästa för oss är att satsa på äktenskap med Kalmar, jönköping, kronoberg och Blekinge. Problemet med dessa friarplaner är att de inte vill ha oss. De osm kanske vil ha oss är Sörmland, eller i alla fall Katrineholm. Fast de vill nog först avvakta tills de förvissat sig om att ett samgående med Stockholm är helt kört. Det ritas kartor och det frias för fullt just nu. och nobbas.

Frågan om varför har minst sagt hamnat i skymundan. Varför ska vi koppla ihop oss med den ena eller den andra kavaljeren. Ja det det beror lite på vilket fokus man har. Om man har sjukvården som fokus verkar man tycka att ett samgående söderut är bäst. Vi har redan idag ett välfungerande samarbete med Jönlöping och Kalmar vad gäller sjukvård. Sjukvård är viktigt. Livviktigt. Frågan är bara om ett samarbete som gäller idag måste gälla också i framtiden. Frågan är också om vi måste ingå i samma region bara för att vi har ett sjukvårdssamabete. Vi samverkar ju idag och det går ju alldeles utmärkt.

Det andra fokuset är arbetsmarkndspolitiskt. Vilka bör vi samverka med för att arbetsmarkanden ska bli så bra för östgötarna som möjligt. Här finns egentligen inget givet svar. Tittar vi på Norrköping har vi de allra största strömmningarna mot Linköping. Linköping och Norrköping knyter idag ihop sig allt mer. Gemensamma system för kommunerna närmare varandra och gör varadgen för 10 000 människor lättare. För mig är det självklart att inte splittra Linköping coh Norrköping och det samarbete som här byggts upp. Andra kommuner i länet verkar gilla den kopplingen men har samtididigt andra koppplingar mot andra län.
Norrköping tittar dessutom suget mot Stockholm och ser hur viktig den närheten är för utveckling och arbetsmarknad. Jag tror att många Linköpingsbor resonerar på samma sätt.

Frågan man får ställa sig är väl om vi överhuvudtaget behöver nya, fasta stora regioner? Kan man inte samverka ändå? För sjukvården, eller kanske för viss sjukvård, behövs en typ av samarbete men för något annat, låt oss säga en viss typ av jobb behöver vi samverka åt ett helt annat håll. Egentligen är det ju ganska konstigt att tro att allt blir bra för att vänder sig åt ett visst håll. Alla delar, alla håll i sverige har något att erbjuda Östergötland, det ärjag övertygad om. Men eftersom kartor ska ritas om måste vi välja. Mitt fokus i den den diskussion är människors vardag. Hur kommer människors vardag att fungera. Dessutom tror jag att väldigt mycket, både vad gäller sjukvård och arbetsmarkand kan behöva organiseras om för att bättre möta både nya regioner men främst männsikor behov och olika förutsättningar.

hat genom alla tider

2008-03-13T15:43:00.000+01:00

I väntan på att jag ska luncha med en kompis smiter jag in på utställningen om svenskarna och nazismen som just nu visas på arbetets musseum i Norrköping. Jag tidigare sett den här utsällningen när den visades i Göteborg i somras. Ändå minns jag inte alla bilder. Vid en stor vägg hänger en bild på en flicka i klänning och rosett i håret . Bilden ser ut som många många foton som jag sett förr från 30-40 talet. En uppställd proträttbild på ett sött barn. Men den är också annorlunda för flickan har en stor davidsstjärna på bröstet. 30 och 40-talets symbol för dem man skulle akta sig för, för dem man avskydde. Bilden är otäck på många sätt. Flickan på bilden är trots att hon är fler år äldre mycket lik min egna dotter. Dessutom ser hon väldigt glad och sorgfri ut. Jag undrar vad som hänt henne. Fick hon leva vidare. lyckas hon fly eller gick hon samma öde till mötes osm miljoner andra judar under andra världskriget.
I vecka har jag sett tv-bilder från gaza. Nya döda i nya attentat. En judisk man talar i tv om att Gaza skulle vara mycket bättre utan Palestinierna. Mycket renare säger han. Bilden av flickan kommer upp i mitt huvud. Hon kunde vara någon av hans förfäder. Det är märkligt hur lätt man glömmer. Trots att den egna historien är fylld av utrotning och hat väljer man samma utryck om andra som har sagt om en själv och det folk själv tillhör. Orden är hemska att ta till sig. Varför denna inskränkthet. Varför detta hat. Vi har ju sett vart det leder. Ändå ser vi det varje dag. I min vardag, i din vardag och i Gazabornas vardag.
Flickan på bilden om hon lever är i dag nästan 80 år gammal. Vad har hon att berätta om hat och det som hon upplevde under 30- och fyritalet i Tyskland. Kan det hon har att berätta säga något, förändra något av det som många människor lever under varje dag, kan hon förändra mannen i Gazas inställning till sina medmänniskor?

snor

2008-03-05T11:50:00.001+01:00

Idag är huvudet fullt med snor och rösten lika rispig som efter en våt natt med mycket cigg och whiskey. så är nu inte fallet och det enda som kan definieras som vått på nätterna hemma hos mig är jag måste kissa i parti och minut.
Håller på med en text som jag brottats med i flera timmar. kommer liksom inte fram, tränger inte igenom. Har dessutom en pratglad chef på plats, vilket uppskattas, men då blir det mindre gjort.
Kände mest att jag var tvungen att skriva något. Uppdatera. Inte för att det finns någon stor läsekrets som kräver detta, som vill höra min syn på saken om allt och inget utan mest för att den där lilla inre rösten som ständigt mal när man inte gjort det man borde ska hålla tyst.
Jag har ju egentligen så många ämnen som jag vill skriva om. Föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag, den teoretiska feminismen, klimatet och politikens villkor.
Jag återkommer om detta då snoret avlägsnat sig från min näsa.

Vem som helst kan slå och bli slagen

2008-02-28T22:00:00.000+01:00

"Jag har inga barn. Han sparkade ut mitt foster i vecka 18. en liten flicka. Hon skulle varit 16 idag"

Orden är Marie Richardssons eller Lindas som hennes rollfigur heter i serien Kungamordet som just nu visas på svt. Orden sätter sig som en klump i magen. Som gravid och mamma till världens bästa tvåring, känns orden än värre. Reine Brynolfsson och Marie Richardsson är riktigt bra skådespelare. Han spelar ond, riktigt ond hustrumisshandlare och hon hans fru som långtsamt, genom år av misshandel brutits ner. Alokoholen är det enda som har en mening i hennes liv.
Jag har svårt att sova efter att ha sett andra delen av kungamordet. Orden sitter kvar. Han misshandlar henne så kraftigt att hon förlorar sitt barn. Scenerna då han bara slår och slår eller när han i slutet försäker ta livet av henne är djupt obehagliga. Tänk om jag känner någon som slår eller blir slagen men som döljer det så bra att vi i omgivningen inte ser. Eller om jag inte vågar se. Mellan 1990-2004 misshandlades mellan 90-100 kvinnor årligen till döds av någon står eller har stått dem nära. Till detta kan läggas att det är många fler som lever år efter år i misshandel, både fysisk och psykisk. I dessa familjer bor ett eller flera barn som lever i ständig skräck för att pappa ska slå ihjäl mamma, som ibland går emellan och själv blir slagen.
Grisar till män utövar sin makt gentemot kvinnor och barn genom att slå. Genom att göra det fegaste man kan, att använda våld, tror man tydligen att man är stor och stark och har makt. Enligt mig är det bara riktigt sjuka människor som slår. och fega. Det är en signal som vi alla men kanske främst de goda männen borde signalera. Det är högst omanligt att slå.
Kvinnorna behöver skydd men också männen behöver hjälp. Hjälp och insikt om sitt sjuka beteende. Kanske kan serien uppmärksamma detta problem återigen. Kanske kan den få upp ögoen för ett problem som drabbar så många familjer och få oss i omgivningen att reagera och agera.

Vem är verklighetens galna finansminister

2008-02-19T09:09:00.000+01:00

Hemmadag igen. Tova sjuk och jag jobbar så gott jag kan mellan varven. I natt har vi inte sovit mycket. Tova sover nu, kanske Håkan också, på jobbet, och jag snart också över tangenterna. Snart har vi en liten bebis som inte sover som vi vill ( på nätterna och gärna åtta timmar) men då blir man lite van. Nu när ickesömnnätterna tack och lov kommer sällan blir kroppen TRÖTT när de väl inträffar.
Sitter och försöker ge feedback på två artiklar som jag ska skicka vidare till kommunalråden. Har läst dem några gånger men är för trött för att fatta. Det kommer gå långsamt idag. Men huvudsaken är att Tova blir frisk. Vi vuxna klarar oss faktisk. Hade jag fortfarande rök ( vad gott!!!) och inte varit gravid så klart hade det blivit många cigretter idag.
Hör på radion att Castro ska avgå. Han har redan varit borta från makten i över ett år och hans brorsa har styrt och då har vi inte sett några större förändringar på Cuba. Det spekuleras i att det kan bli förändringar men jag är tveksam.

Igår tittade jag på första delen av nya serien "Kungamordet". Handlar om socialdemokraterna efter valförlusten 2006 och den kamp som inledes för att få bort den gamle partiledaren. I verkligheten avgick Göran Persson på valnatten. Seriens "Göran" säger att han kommer sitta kvar tills han får bäras ut. Den som förväntas efterträda är en tokig hustrumisshandlare. Fast det vet ingen än. som någorlunda insatt i hur det ser ut i toppen av socialdemokratin sitter jag så klart och tänker vilka de olika rollkarraktärerna är i verkligheten. Men det är väl som i alla serier, helt uppdiktat, eller?

jag kan inte amma förrän mitt spännande jobbprojekt är avslutat

2008-02-14T13:43:00.000+01:00

Jag ska aldrig aldrig mer klaga över småtrista grå måndagar utan ett tillsynes intressant innehåll. I jämförelse med den magsjuka jag just haft där jag tillslut skrek åt maken att han var tvungen att ringa ambulans så att de fick komma och söva ner mig känns en småtrist måndag i februari som rätt OK för att inte säga toppenbra.

Funderar mycket över det här med föräldraledighet. För män verkar det vara helt OK att säga att man just nu inte kan vara föräldraledig för att man ska jobba. Undrar om jag skulle säga samma sak, hur jag skulle bli mottagen. Tyvärr, jag kan inte amma nu för det är så myclet på jobbet, en massa spännande prohejt faktiskt som jag måste vara med på. Folk tycker ju redan att jag lämnar mina barn när deras pappa ( som är lika mycket förälder som jag) och jag delar lika på tiden. Vi delade sju månader var och det väckte väldigt många reaktioner. Antar att reaktionerna kommer vara lika även denna gång. Tova har världens bästa pappa och hon har bra realtion till sin pappa som jag tror delvis har grundlagts och förstäkts av att de haft mycket tid tillsammans, att han fanns där redan från början. Sedan är det ju skönt för mig. Det är inte på mig som mamma det beror. Allt det som jag kan om barn kan han också, även om vi så klart gör saker på olika sätt. Jag behöver inte intruera honom inför att jag ska exempelvis åka bort.
Mammor och pappor är lika mycket föräldrar och det borde vara självklart att tiden hemma med barnet samt den fortsatta omsorgen av barnen genom åren delas lika av föräldrarna.

en lagom trist måndag

2008-02-11T19:42:00.000+01:00

Idag hade jag besök av Christer från eon. Han hjälpte mig att ställa in fjärrvärmesystemet som tydligen var helt felinställt. Nu ska här sparas pengar ( och värme)Tack Christer!!!

Annars har dagen varit så där lagom seg. Tova somnade framför tvn till Bompa och jag också för den delen. Har dock hinnit både tvätta och dammsuga efter denna tidiga "läggning".
På jobbets morgonmöte träffade jag nya kommundirektören Åsa Byman Falck. Hon verkar jättebra. Ska bli så roligt att se vad hon vill åstadkomma.

Ser att regeringen har ändrat sig gällande det kritiserade förslaget om max 75 procent ersättning i sjukpenning trots egna försäkringar. Den interna kritiken blev antagligen för stark. Mona Sahlin är kritisk och tycker inte att man kan ändra sig bara för att det blåser lite motvind. Tja, kan väl tycka att det är ganska skönt med politiker som lyssnar och tar till sig kritik. Sedan kanske inte Reinfeldt har råd att köra på trots intern och extern kritik med tanke på hur opinionssifforna ser ut. Dessutom borde väl Sahlin vara glad eftersom hon ändå inte gillar förslaget. Å andra sidan ledsen eftersom oppositionen får en sak mindre att kritisera regeringen för. Politikens vägar äro outgrundliga, kan man säga.

bara lite torsdagsgnäll

2008-02-07T08:50:00.000+01:00

Regnet hänger i luften, eller vänta, nä nu regnar det visst. Suck. Trött, gravid och med en mage som borde vara mindre med tanken på min ändå ganska minimala viktuppgång. Jag borde verkligen träna, i alla fall Yoga eller i alla fall gå en promenad men jag orkar inte. Blir sur för allt. I morse beskyllde jag maken för att vara otrogen eftersom han duschade när han ändå skulle iväg och träna om några timmar. Till detta kan läggas att jag för en tid sedan inte vill befinna mig i hans närhet för att jag han luktade illa. Åtta veckor kvar, kanske mer om jag har otur. Två månader av foglossning, ryggont och surighet. Suck

Supertuesday, eller för oss dödliga, Fettisdagen

2008-02-05T16:24:00.000+01:00

Idag är det supertisdagen ( eller om man är mindre politiskt intresserad, Fettisdagen) Supertidagen, för den som vill briljera med att man kan något om amerikanska valet. Idag är nämligen dagen då en hel radda delstater röstar om vem de vill se som sitt partis kanddidat i valet i november. opinionsmätningarna säger dött lopp mellan Hillaty Clinton och Obama. På rebulikanska sidan ser det ut som att John Mckain kommer att vinna. Egentligen kan jag nästan ingenting om amerikanska valet, kan nog i ärlighetens namn mer om semlor. De diskuterar frågor sällan eller aldrig tas upp av någon politiker i svenska val. Dödsstaff, synen på religion. En av kandidaterna hade till och med på sin hemsida med hur han ställde sig till Fågelinfluensan ( kan man vara för?)Men ändå är valet fashinerande. Lyssna på ett tal, egentligen vilket som helst, av någon av kandidaterna. De säger ingenting. Inga besked i sakfrågor utan nästan bara politiska värdeord staplade på varandra. och massorna jublar. Lite mer sådant ikommunfullmäktige. Inte för att de finns så många massor att elda i fullmäktigesalen en måndag klockan 21.33 men för oss som är där skulle det bli mer intressant.
Min käre maken ska följa valet i natt har han sagt. Jag tänker inte ens försöka. trött gravid och hungrig kommer jag som vanligt somna i soffan.
Hörde förresten att Fredrik reinfeldt stödjer Obama. Känner att att mitt Hillatystöd känns mer och mer rätt.

leta på ni bara

2008-01-31T15:49:00.000+01:00

LÄser på politikerbloggen.se att en massa gamla ministrar i förra S-regeringen blivit KU-anmälda av ledamöter från alliansen. I Vissa fall verkar det röra sig om riktigt gamla grejer osm de letat fram. Man kan ju undra om inte alliansens ledamöter borde ägna sin engeri åt andra saker, som typ opinionsbildning för den egna politiken, än att hitta gamla saker att anmäla exministrar till KU, ett utskott som ändå inte har någon praktisk betydelse. Speciellt inte när regeringens om dessa ministrar satt i blev bortröstad i valet 2006.
Men inte mig emot, leta på ni bara, jag ska inte stå i vägen.

dagisbaciller och Obama

2008-01-30T07:47:00.000+01:00

Nu har det tagit så där lång tid igen. Innan jag skriver här alltså. Men jag undrar som jag gjort förr, hur hinner folk. Hela dagen på jobbet sedan hem till Tova, maken och mitt kladdiga kök och sedan ner i soffan. Jag skulle ju kunna skippa tvn, Ugly Betty eller Sjukhuset kan ju vänta för ett inteligent blogginlägg. Å andra sidan, hur intelligent är man efter en dag på jobbet och sedan hem och ta hand om ett förfallet hushåll. Inte särskilt. Tittar på de som uttalar sig för mitt parti. De där proffstyckarna som med jämna mellanrum syns i Tvsofforna för att de sagt eller skrivit något klokt, eller de som skriver fem blogginlägg om dagen och som utalar sig om allt från klimatfrågor till USAval. Har de småbarn hemma? Torkar de också köttfärssås från tripp trapptrullstolen varje dag?
Är de kanske övermänniskor som orkar hur mycket som helst eller kanske har de extra renliga och "lydiga" barn. Kanske har de någon annan som tar om det där andra. Någon annan har ofta, i alla tider varit en kvinna, som skött och tvättat, lagat och fixat, så att mannen kunde vara så där ren och klok och klurig, så där som jag och även min man inte orkar vid 20.00 då inspirationen borde rinna till.
Nej, jag är klok på mitt sätt och klokskap ligger inte bara i att utala sig huruvida Obama eller Clinton är bäst eller hur vi på smartast sätt löser klimatfrågan. Klokskap handlar också om vardagen, om min älskolingstova som busar och stojar, om dagisbaciller eller om Linus, kompisen på dagis var sjuk. Å vet ni, vardagen kan ofta vara ett avstamp för att få inspiration till de mer världsliga frågorna. Ni anar inte hur jag vill förända i värden för att göra den bättre för min dotter.

Alfons Åberg med variation

2007-12-19T22:28:00.000+01:00

Idag har varit en sådan där dag som bara ska genomlidas. Som är skönast när den är över. vi är så trötta att vi håller på att stupa. Har varit sjuka i omgångar i flera veckor. Ögoninflammation, magsjuka två gånger och nu förkylning och hosta kan knäcka den bästa. Känns som om vi missat alla roliga förberedelser inför julen. Inga pepparkakor, ingen kola, inga julkort och knappt några julklappar inköpta. Bara snor och så Alfons Åberg förstås. Alfonsfilmen har körs så många gånger den senaste tiden att den börjat hacka. Som tur är kom de nybeställda filmerna idag. En box med 16 alfonsavsnitt. Lycka. Främst för mamma som vill ha mer variation än vad Tova kräver.
På kvällen fick vi åka till vårdcentralen eftersom vi tyckte Tovas hosta var sämre. Blodprov på en hysteriskt rädd dotter är inget man vill uppleva igen. Men det gick bra. Inga bakterier så vi fick hostmedicin.
I morgon måste jag köpa i alla fall några julklappar. jag tycker inte vi vuxna ska köpa julklappar till varandra men min man anser att om vi inte köper julklappar behöver vi inte fira jul överhuvdtaget. Trist inställning tycker jag. som om vi kan köpa oss det som är viktigast med julen. Vila, gemenskap och karl-bertil Jonsson så klart. Nu ska jag sova för att åter vakna upp till en dag i snorets och Alfons Åbergs tecken.

Älg med tomteluva

2007-12-18T18:22:00.000+01:00

Visste du att det finns en speciell julbordsklädsel? En klädkod för vad man ska ha på sig dagen då man ska äta julbord. Jo, så är det. För kvinnor alltså. Män klarar sig alltid bra med kostym oavsett om man ska på bröllop eller begravning eller som i detta fall, julbord. Möjligtvis kan kostymen piffas upp med en tokrolig slips med tomtar,snögubbar eller annat som hör julen till.
Kvinnor klär sig alltid lite finare till julbordet på jobbet. Kjol, mysig tröja med snögubbe, kalasbyxor och så, det som gör själva julbordsklädseln, en brosch som pryder myströjan föreställande en tomte eller en stjärna eller något annat juligt. ALLA kvinnor ( nästan) i min närhet som paserat 50-strecket har fattat att när julbordet dukas fram ska julbordsuniformen på. Jag har då aldrig fattat. Är i och för sig ganska dålig över lag på klädkoder. vet att jag hatade kalasbyxor när jag var liten och skulle aldrig drömma om att ta på mig några nu. skulle ju också vara rätt snyggt med min överjästa gravidmage. Har samma kläder på jobbjulbordet som om jag skulle sitta på jobbet. Har i och för sig ibland i klädaffärarena funderat på vilka som köper en brosch föreställande en älg i tomteluva. Nu vet jag, 50 + are på väg till företagets årliga julbord.

Gubbighet och IFK Norrköping

2007-11-20T13:11:00.000+01:00

Igår var det debatt om bygget av en ny idrottspark i Norrköping. En lång debatt ska tilläggas. Argumenten var många och goda, ja inte alla men de flesta. Beslutet blev som väntat att Norrköpings kommun nu gör en investering i att bygga en ny idrottspark i Norrköping. Det är välbehövligt. Den gamla parken ser allt annat är fräsch ut. Karin Jonsson är centerpartist och vanligtvis en mycket klok politiker men igår vet jag inte vad som for i henne. Hon har under resans gång kritiserat parkbygget i sin nuvarande form för att vara för gubbigt, att IFK är grabbigt och gubbigt. Jag kan hålla med. Det finns en grupp just gubbar runt 60 i kostym som gillar IFK, inte kanske så mycklet för att de gillar fotboll utan mest för att det är rätt att hålla på IFK och att man då befinner sig i rätt sällskap. Nu säger inte jag att alla män i kostym i 60-årsåldern bara har ett maskerat IFK intresse. Inte alls. Deras ordförande Hasse Lundin är ett exmepel på raka motsattsen. Karin tycker alltså inte vi ska bygga någon park för att IFK är gubbigt. Men, hennes och övriga alliansens förslag är att IFK själva ska bygga ut arenan och stå för kontraktet. Det vill säga, kommunen ska inte ha något inflytande över parken. Hur kan det då bli mindre gubbigt? För mig är kommunen en garant för att mångfalden garanteras. Kommunen kan ställa krav att tjejlag likväl som killag ska träna på parken.Kommunen kan också ställa krav på själva bygget vad gäller just jämställdhet. Tror Karin Jonsson att några sådana garantier kan ställas om IFK Norrköping själva bestämmer över parken och vem som ska ha tillgång till arena. Tror inte det.

Halvtid

2007-11-14T21:36:00.000+01:00

För tredje dagen i rad har jag jobbat till sent på kvällen. Jag är ursäkta uttrycket skittrött. Har väntat i flera dagar på att en av kommunens tjänstemän ska leverera ett underlag till mig men icke, inte ett ord och så idag, sista dagen jag har på mig att svara på interpellationen dimper ett underlag ner i mailboxen. Respektlöst mot mig och min tid tycker jag. Om man inte har tid kan man säga det istället för att göra sig onåbar. gnäll.

idag är det förresten halvtid. Om 20 veckor, om allt går som planerat, kommer bebis nummer två. Hur det ska gå har jag ingen aning om. Redan i dag är det tufft. ingen avlastning, ingen som kan hämta på dagis ibland om det skulle "köra i hop sig" ingen som kan passa Tova bara för att vi ska sova eller kanske städa. Tova får följa med på möten och att ha en kväll för att "piffa till" parrelationen, ja det finns helt enkelt inte. De gånger vi har barnvakt kan räknas lätt. Alla som har släkten i närheten borde tacka dem varje dag för det. De vet inte hur lyxigt de har det. Vi andra får vackert hämta klockan 16.00 även om skrivbordshögarna är
meterhöga för att sedan jobba på kvällar och nätter när barnet sover. Hur livet ska "gå ihop sig" med med två är allt för ångestframkallande att jag just nu inte tänker tänka på det.
Och även om Tova är det bästa som finns behöver man i bland lite egentid gärna tillsamman med den som är ens man. Tv-kvällar i all ära men ibland skulle man ju vilja göra något mer spännande.

En gång fuskare alltid fuskare??

2007-11-07T15:41:00.000+01:00

Man borde ju kommentera det ihärdiga fusket i allianseregeringen och eftersom jag alltid är sist med att göra allt så är jag säkert en bland de sista bloggarna med politisk inriktning som ger en kommentar. Men vad fasen ska man skriva. Klart det är fel med svart arbetskraft. Man kan inte protstera mot lagar och regler genom att bryta mot dem. De som valt politiken som metod borde veta bättre. Lagar förändras genom beslut och tills inget beslut har tagits gäller de gamla reglerna. Tråkigt och långsamt kanske vissa tycker men så fungerar demokratin.

Sedan kan mn ju undra lite över medias granskning. För mig är det viss skillnad på att konsekvent köpa svarta tjänster, kanske ha en barnflicka anställd, och att en gång för länge sedan vid ett enstaka tillfälle betalt svart för att någon fixat bilen. Expressen hade en sådan granskning där man frågat alla riskdagsledamöter om de köpt svart arbetskraft. Där var en farbror, minns inte från vilket parti, i typ 60-års åldern som sa att han någon gång när han var 20 ( för 40 år sedan) betalt en kille svart för att denna fixat hans bil. Över bilden på ledamoten kunde vi läsa "har köpt svart arbetskraft". En annan av ledamöterna hade betalt en barnvakt några hundra för länge sedan. Hon var också enligt Expressen en fuskare. Fast det kan jag då tala om, eftersom jag faktiskt kollat upp vad som gäller just av anledningen att kunna ha barnvakt. Betalar du som privatperson mindre än 1000 krornor/person och år behöver du inte lämna någon kontrolluppgift till skattemyndigheten och inte heller betala skatt.

Media ska granska men hur länge är man "dömd" för något man gjort för länge sedan?
Var går gränsen för att få vara politiker? alkoholist för 20 år sedan, har knarkat osv osv. Får man ändra sig eller ligger ens brott fast för evigt?

Hemma

2007-11-01T11:11:00.000+01:00

Tillbaka i verkligheten lite sådär lagom jetlaggad efter fem dagar i New york. Tova var hos farmor och farfar och Essa ( det är en hund som egentligen heter Elsa och som nog tycker det är riktigt skönt att återigen vara den mest bortskämda)
Var så klart ororlig hur det skulle gå. Tänk om Tova inte skulle känna igen oss när vi kom tillbaka, bli rädd och börja gråta.
Oron var helt obefogad. Hon har haft det jättebra ( så klart) och blev jätteglad när vi kom hem. Dock blev hon jätterädd för leksaken vi hade köpt. En docka som skrattar och snurrar runt. Hon kastade en boll på den så den skulle sluta.

Nu är det jobb igen. Lite segt men samtidigt kul. Desssutom ingen mjukinledning eftersom det är fullmäktigemöte i kväll--igen. De hann inte klart i måndags så de får fortsätta idag.

Nu ska jag jobba lite. I eftermiddag ska jag skiva om "hångelgate" ( vilket namn!!)

Ingen känsla i budgetmotionen

2007-10-05T22:21:00.000+02:00

Varje sosse med självaktning ska naturligtvis en dag som denna analysera den socialdemokratiska budgetmotionen. Helst ska man hylla den också. Alltså, det är ju inte så att jag går i spinn när läst motionen. Att "återställa" borgarnas försämringar i försäkringssytemen är bra. De är djupt orättvisa och visar på en trist människosyn där bilden är att människor fuskar och egentligen för att jobba ligger hemma på sofflocket helt friska och äter praliner.
Så är det ju inte. Men ändå, trots dessa positiva förändringar har jag svårt att känna mig uppspelt eller nöjd med budgeten. Det är liksom någon som fattas. Känslan. det finns ingen känsla, ingen positiv bild som målas upp. Bara en ganska trist uppräkning av de förslag socialdemokraterna skulle ha lagt om vi haft makten. Och det kan vi inte ens vara säkra på eftersom det är skillnad på att vara i majoritet och opposition.
Satsningar på utbildning för att gå från ett yrke till ett annat, skitbra. Satsningar på små företag, kanon. Att hela tiden betona förskolans förträfflighet. Toppen. Jag håller med.
Men texten skapar ingen känsla. Människor måste känna att detta berör mig. jag får det bra, ett gott liv med socialdemokraterna. Det gör inte budgtemotionen trots allt det bra den innehåller. Alliansen var i valet bra på att tala i bilder. Att bygga upp förväntningar på hur ett borgerligt samhälle skulle kunna se ut. De lyckades. De talade i bilder, bilder som männsior gillade. Att sedan människor inte ville bo i detta samhälle eller missuppfattat vad alliansen sa är ju en annan fråga.
Solidaritet är bra. Jag gillar solidaritet. Det är min grej. Men känner man inte att man får något själv kan solidariteten med andra lätt ta slut.
Mer känsla och mindre grå siffror nästa gång-- tack

Andra bloggar om: budgetmotion, socialdemokraterna

Tänkt hur det blir när de är två!!

2007-10-04T19:45:00.000+02:00

TRÖTT. Att ha barn tar på krafterna. Att gå till affären och handla är ett litet projekt. Tova får låna en egen vagn ( en liten till för barn) som hon går runt med. Det brukar sluta med att hon plockar ner massor med konstiga saker som vi inte ska ha i vagnen. Tovas pappa brukar inte orka gå runt i affären och lägga tillbaka varorna utan betalar hellre för saker vi egentligen inte ska ha. Idag kom vi hem med nötter, en kiwi och en citron som med all säkerhet kommer att ligga och ruttna i fruktfatet eftersom ingen i familjen äter varken kiwi eller citron.

När Tova inte får som hon vill, typ att plocka med fingrarna i smågodiset som är placerat i småbarnshöjd vid kassan, slappnar hon av i hela kroppen och lägger sig ner på golvet och skriker. Tar pappa upp henne skriker hon mamma och tvärtom om jag tar upp henne. kul.
Har hört att det är samma taktik som typ husockupanter använder sig av är de ska bli så tunga att polisen inte orkar lyfta bort dem. Tova, en framtida antiUSA- demonstrant eller husockupant. hmmm.

Tack och lov att Tova ännu är liten. Lyssnar på TVn och hör att två unga tjejer, under 18, blivit HIV-smittade. Hela deras liv är förstörda. De kan troligen inte skaffa några barn som handlar Kiwi på ICA. hemskt. Än har vi koll, än kan vi styra hennes vardag. Men om inte allt för många år kommer hon vilja bestämma själv vad hon vill gärna. Det gäller att pumpa henne full med självkänsla och integritet tills dess.

politiker lever också i verkligheten

2007-10-02T15:00:00.000+02:00

På Mathias Sundins blogg kan jag läsa att Sverigedemokraterna i Norrköping nu skrivit sin första motion. Motionen handlar om att alla i kommunfullmäktige ska praktisera i äldreomsorgen en dag. Jag kan dela Mathias uppfattning att förslaget blir en smula märkligt från en ledamot som knappt satt sin fot i fullmäktige sedan han valdes in förra året.

Fast frågan är djupare än så. Därför att denna motion liksom en del andra inlägg från andra partier i fullmäktige i andra debatter ger sken av att politiker inte är riktiga människor med ett riktigt liv och riktiga erfarenheter. För en tid sedan debatterade kommunen ett medborgarförslag om att förändra taxan i barnomsorgen så att den som har barnen länge i förskolan ska betala mer än den som har sitt barn färre timmar. Inte som idag allstå när man betalar avgift baserad på hur mycket man tjänar. Debatten i frågan var stundtals het. I debatten fanns inslag av att ledamöterna från s, v, mp tycker det är helt Ok att lämna sina barn på dagis i stort sett hela dygnet. Det var flera i debatten som vittnade om hur den egna vardagen ser ut, hur man stressar hem från jobbet med andan i halsen och dåligt samvete, både för att man borde vara på jobbet mer och för att man vill umgås med sina barn.
Men dessa argumnet, dessa inbkickar från verkligehten var inte på riktigt. Redar Basin, som är moderat i fullmäktige i Norrköping ansåg inte att de socialdemokrater som berättat om sin varadag med stress och småbarn inte var på riktigt. Det vara bara medborgaren, han som skrivit förslaget, hans vardag som var den riktiga varadgen, den som som politikerna skulle lyssna på.

Förslaget om att Prya i äldreomsorgen är ett inslag på samma väg ( OBS. jag jämställer INTE moderater och Sverigedemokrater). Vi politiker har inte kontakt med verkligheten och därför måste vi ibland knuffas ut för att se hur vanliga människor har det. Samma tendenser kan vi läsa om i media och i nsändare. När en politiker gör något som uppfattas osm vanligt och folkligt höjer folk på ögonbrynen. Egentligen borde det väl vara precis tvärtom.

De flesta som har ett politiskt uppdrag gör det på sin fritid. Man kanske sitter i en nämnd eller i kommunfullmäktige. På dagarna jobbar man på ett vanligt jobb och umgås med sin familj. Politiker är dessutom väldigt olika. Själv har jag småbarn på dagis. Andra jag känner har gamla föräldrar som de sköter om.
Vi politiker har olika erafrenhet av den så kallade verkligheten. Visst är det bra att politiker besöker verksamheter de är satta att styra över. Men anta inte att politiker bara just därför att de är politiker inte har någon koppling och kunskap om vad som händer utanför politikens väggar.

Nytt statsråd-- ny moderat?

2007-09-12T13:06:00.000+02:00

Just nu pågår en presskonferens där statsministern presenterar sin nya handelsminister. Ewa Björling, tills i dag riksdagsledamot från Stockholms län, heter hon.

Reinfeldt är en smart kille. Redan innan journalisterna på presskonferensen hann ställa kritiska frågor om hennes bakgrund tog han upp och redovisade en del mörka delar av hennes förflutna. Hon har kört för fort, hon kör en porsche, hon har när hon byggde sitt hus på Ekerö ( som är värt 4,7 miljoner) gjort en del olovligheter som hon betalat böter för och hon har anlitat svart arbetskraft.
Klokt av reinfeldt att redan innan drevet börjat gå mota Olle grind. Jag håller dessutom med när han säger att politiker inte ska vara några övermänniskor som står utanför samhället utan vara som alla andra med fel och brister och som ibland gör saker som man ångrar. Dock kan man undra hur starkt etablerat talet om det nya arbetarepartiet är i moderaterna. Hur många människor i Sverige har råd att bygga villor för 4,7 miljoner och dessutom ha råd att göra lite som man vill när man bygger detta hus och glatt betala böterna? Hur mycket "arbetare" i någon sorts folklig mening som moderterna vill profilera sig som är Ewa Björling
Och blir felen mindre fel för att man berättar om dem?

Sedan kan väl tillägga att sveriges journalistkår får skärpa sig. Isitället för att inledningsvis ställa frågor om vad hon vill uträtta ställer man frågor av typen " Är det OK för ett statsråd att kära runt i en lila porsche" Självklart!! sluta dumförklara er och ställ relavanta frågor istället!

Detta inlägg är pingat på http://intressant.se/intressant
Andra bloggar om: handelsminister, Ewa Björling

Meningslöshet sömnproblem och SSU besök

2007-09-06T20:37:00.000+02:00

Jag borde jobba men är sjukt okoncentrerad. Kan inte klämma ur mig ett enda vettigt ord som känns rätt eller passande. surfar istället runt på nätet. okoncentrerat. Bjuder lite på barnkläder på Tradera. Tittar lite slött på tv. Funderar på hur mycket som går åt till att göra ingenting, till att bara fördriva tid. Hemma finns massor att göra. Jobbmässigt finns saker att göra. Men jag titta på packat och klart istället.

Träffade förresten en kompis som blev pappa för några månader sedan. Han såg sjukt trött ut, nästan okoncentrerad. Han berättade att de tog halva natten var. Dum idé tycker jag. Sov varannan natt så i alla fall en förälder är pigg åt gången. sov när bebben sover ( kanske svårt för den som jobbar dock). Min chef tittade på mig och förstod inte problemet. Hans barn har tydligen sovit bra allihop, han har tre. Minns inte riktigt hur det var. Fast Tova skrek mycket och var aldrig mätt. Flaska och ersättning blev vår räddning. Nu är hon också ofta hungrig men nu kan hon ju prata.
Idag var SSU:s ordförande Jytte på kontoret och pratade skolpolitik med Lars Stjernkvist. Pratade med min chef om att det känns konstigt och jag känner mig gammal när SSU:s ordförande är mycket yngre än en själv. Han hade dock inte uppfattat att det var Jytte som var på besök utan trodde att det var en elev som skulle besöka Lasse. Han lider nog av samma åldersproblem som jag.

Jaha så gick det några minuter till i mitt meningslösa kvällssurfande.

Förvirrad i facebook

2007-09-04T11:12:00.000+02:00

För att inte uppfattas och känna mig totalt ute har jag nu blivit medlem på facebook. Detta självklart efter att det skrivits om sidan i diverse olika dagstidningar.
Jag blev alltså medlem men jag har ingen aning om vad ska använda medlemskapet till. ibland dimper det ner medelanden i mailbox med namnet "Martin Tollén added you as a friend". Sedan ska jag gå in på en länk och bekräfta att så är fallet. Sedan får jag ett meddelande: you are now friends with Martin Tollén. ÄH Öh jag har varit vän med Martin i tio år. Måste ha missat något här.
Sedan kan man gå med i massa konstiga grupper på facebook. "Göran persson är äcklig" eller Vi som inte riktigt gillar SL" var två som mitt öga fastnade för. Inte för att gå med men väl för deras något udda titel. Det där med SL är dock förståligt. Den hade dessutom över 100 medlemmar. Om Göran Persson är äcklig låter jag vara osagt eftersom jag inte känner honom.
Dessutom, om jag skulle försöka lära mig facebook och dess funktioner skulle det ta en oansenlig tiod av min arbetstid när jag skulle kunna göra annat. Blogga till exempel ; )
Nu har jag en lunchdejt med min man.

Magsjuka och inskolning

2007-08-14T20:22:00.000+02:00

Magsjuka har satt stopp för bloggandet de senaste dagarna. Inte jag men Tova. Det är hemskt att se när hon har magsjuka och kräks för hon förstår inte alls vad som händer. Så inte bara kräks hon rakt ut varsom helst hon börjar gråta för att han bli rädd också. Bilen stinker fortfarande illa illa så i helgen blir det bilschampoo och stor sanering.

I går började desstum inskolningen på dagis. Jag är positivt till dagis generellt men lite skeptisk till vårt dagis. Håkan är desto mer njöd och Tova mest nyfiken. I morgon ska hon vara där två timmar mot dagens en timme.
Ikväll har jag dessutom brännt nästan tusen kronor på ett Me and I party. Som Tupper wear fast för barnkläder. Ogillar egentligen hela grejen men dras med i grupptrycket och shoppar glatt på.

skulle ju skriva om socialstyrelsens rallarsväng angående sjukskrivningarna men det orkar jag inte just nu.

segt.

2007-08-09T09:22:00.000+02:00

Seg morgon. regn i luften och kvavt. Inget speciellt att göra på jobbet. Bara lasse på plats.
Följer SSU-kongressen wia webben. Just nu debatteras utrikespolitik. Hur man ska använda EU. Viktig diskussion. en sådan borde partiet också ha. Inte fastna i ja eller nej.
I morgon åker jag och Tova på egen kongress. Unga örnar kongressar i Skara. Spännande. har aldrig satt min fot i organisationen så det blir en upplevelse. Får se vad Tova tycker. Förhoppningsvis många andra barn att busa med.
Nu ska jag läsa svenskan

Jytte enar INTE SSU.

2007-08-08T20:52:00.000+02:00

Idag valdes Jytte Guteland till ny förförbundsordförande för SSU. Det kommer att skrivas spaltmeter om henne, det har det redan gjort. Många som kommenterar kongressen kommer att säga att nu är tid för försoning i SSU, att Jytte är den som kan ta SSU ur alla strider mellan falanger och få smutskastning och fusk att tillhöra historien.

Jag tror inte att det kommer bli fallet. Jag vet inte ens om jag tycker att enade är bra.
Jag har varit medlem i SSU i nästan 15 år. Under den tiden har det i stort sett hela tiden pågått olika typer av strider mellan falanger. Jag var med 1999 när ett av ombuden från den så kallade högersidan höll på att bli nedputtad i rulltrappan av en från vänstersidan efter att Micke Damberg vunnit över luciano astodillo med en rösts övervikt. Jag var med 2001 när vänsterfallangens samtliga ombud tågade ut ur salen när Micke Damberg skulle väljas om till ordförande. Jag har varit med om mygel, om smutskastning, om påhopp och hårda ord. Jag har sett min bästa vän bli kränkt och hånad av de som i dag står som segreare, av de som stöttar Jytte. Och väldigt, väldigt sällan har det handlat om politik. Så förlåt mig för att jag inte heller denna gång tror att SSU kommer att enas. Efter varje kongress har det låtit likadant, förbundet ska enas, han eller hon är rätt kandidat, nu blir det bättre. Men icke. Skiten har bara fortsatt.

Jag ska dock säga att som kontrast till allt skitsnack jag hört om den senaste tiden var det så skönt att höra debatten i går och idag. Unga människor som debatterar kring frågor som de tror på och brinner för. Det är väl det som är viktigt. arbete, HBTfrågor, välfärd, miljö osv. POLITIK. tänk er, politik i ett politiskt ungdomsförbund. Än finns det tydligen hopp. Lösningen är inte enade. Ett av ombuden, minns inte vad han hette, sa att SSU behöver inte alls lugn och ro, utan lite jävlar annama. Jag håller med. Låt politiken skapa diskussioner, ha olika uppfattning, böj argument, bli förbannade på varandra men bli det av rätt anledning. För om det är en läxa som alla SSUare måste lära sig inför livet ute i verkligehten, är det att det skillnad på sak och person och man kan vara dödens osams om en politisk fråga men ändå gilla personen som har åsikten och framför allt, behandla honom eller henne med respekt eftersom hennes uppfattning är precis lika viktig som min.

Andra bloggar om: Jytte, SSU, Kongress

ordförandeval

2007-08-08T09:13:00.000+02:00

Nu är det väl till förbundsordförande på SSU- kongressen. Spännande. Plötsligt blir jag nervös. Konstigt med tanke på att jag inte alls engagerat mig i den här frågan under hela den antagligen långa process som förgått dagens val.

2007-08-07T11:43:00.000+02:00

Nu har hittat länken till websändingarna på SSU-kongress. http://www.ssu.se/ssu_undersida_kongress.php?cat=1&menu=10&&
Eftermiddagen kan nu förgyllas av när SSU-are från hela landet hugger varandra i strupen och avlossar mer eller mindre relevanta argument till varandra. Härligt.

Här igen!!!

2007-08-07T09:24:00.000+02:00

Nu är det dags. Hösten här, jag är tillbaka på jobbet. Då drar mitt bloggande igång igen. tänkte vara mindre ambition den här gången. Inte så många prettoinlägg om politik utan mer skriva lite när andan faller på om all möjligt. om min famil, om livet med barn och svårighetena men också utmaningarna i att klara av kombinationen jobb, fritidsintressen och barn.

Den här veckan är det SSU- kongress. Tänkte inte vara där utan lyssna på debatterna via nätet. Om jag hittare n länk vill säga. För det verkar i det i skrivande stund inte finnas någon på ungdomsförbundets hemsida. Laila eller Jytte är frågan. Har inget emot någon av dem. Kanske inte heller för om man ska vara ärlig. När jag hade någon kontakt med dessa kvinnor var de yngre och inte som i dag (förhoppningsvis) mogna att axla ett stort och viktigt ansvar nämligen att göra SSU till enviktig kraft i den politiska debatten.

På fredag åker jag och Tova till Skara för att deltapå Unga örnas kongress. Spännande.

Tankar om orden

2007-03-29T12:52:00.000+02:00

Hur hinner alla med. Alla dessa bloggare på nätet. Varje dag spännande, genomtänkta ( nåja ialla fall några) inlägg. Ju svårare och krångligare dessto bättre. I alla fall om man tittar på det parti jag själv tillhör. De skribenter, främst bloggare, som gör kopplingar ingen annan gjort eller tänker tankar ingen annan gjort, är de som prisas för sina texter och sin politik. Att "bara" skriva att bögar ska ha samma rättigheter som heterosexuella eller att ingen ska diskrimineras för sin åsikt eller hudfärg, det räcker liksom inte. För att det ska vara bra måste det vara krångligt. det självklara, det som hjärtat är fullt av och som många gånger är enkelt, är inte fint nog, är inte tillräckligt.

Själv håller jag mig nätt och jämt över vattenytan med jobb, politiska uppdrag och min familj så klart. Mitt bloggandet får komma i andra hand eller kanske 57:e. Sitter här på lunchen med daton i ena handen och gaffeln i den andra. Försöker skriva något klurigt för min egen del för en gångs skull. Skriver ju oftatst för andra så kraften räcker inte riktigt till för egen produktion.
Tänker på skrivandet, att jag själv inte hinner, men också på skrivandet i det socialdemokratiska partiet.

Eric Sundström är chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Aktuellt i politiken. Han har efterlyst en breddpå skribenterna i rörelsen. Så långt allt gott. Men efterlever han, som verkligen kan påverka, sin egna önskan. Nja. Tittar man på krönikörerna i hans egna tidning känns kanske inte bredden så stor. Tittar förstrött i de senaste nummren. Namn som Åsa Westlund, Maryam Yazdanfar, Jonas Morian och Helena Markstedt är några av krönikörerna . Inget fel på dem men att de skulle visa på en bredd bland skribenter i vårt parti det håller jag verkligen inte med om. Alla är mellan 20 och 35 och alla bor i Stockholm. Alla jobbar eller har jobbet med politik och är väl insatta i politiken. För att få en bredd i skrivandet, en målsättning jag delar. Måste skribenterna vara mer heterogena än de namn jag räkande upp ovan vad gäller ålder, bostadsort och politisk aktivitet.

Kanske det beror på det som jag tänkte skriva om härnäst, nämligen professionaliseringen av det politiska skrivandet. När jag stod i kön in till partikongressen för någon vecka sedan stod jag bakom en av alla de sossar som gått från partiet till pr-branschen. Han får frågan vad han jobbar med och säger då att de gör allt inom pr till och med skriver insändare. Insändaren har varit medlemmens eller den upprörda medborgarens verktyg. Nu proffessionaliseras också den. Det är inte Ok att Kalle blir arg för vägguppen och i affekt skriver en insändare där han klagar på kommuen. Nu ska politiken och kritiken av den samma skötas av proffs. Arbetarekommunen ska inte längre ha skrivarcirklar och skrivarkvällar där man tillsammans kommer på ämnen för insändare. Det ska proffen på pr-byråerna göra. Det är en trist utveckling. Skrivandet är något fantastiskt kul. Arbeta med orden, väga och välja. Det ska inte profffsen göra. Orden är till för oss alla. Det är demokrati att alla ska kunna skriva och kunna göra sin röst hörd även om man inte har lön för det.

Nu har jag hunnit skriva en ganska lång blogg. Lunchen är slut och Persson dokumentären rullar i bakgrunden på dataskärmen. Den får jag skriva om någon annan dag liksom barnkalaset häromdagen

anonyma fegisar

2007-03-18T21:22:00.000+01:00

Varje torsdag deltar jag i ett program i radio Östergöland. Tillsammans med ledarskribenten på NT Hans Stigsson kommenterar jag akuella politiska frågor. För någon vecka sedan diskuterade vi hushållsnära tjänster.

Jag tycker i grunden att vi att förslaget utan att gå in på hur det ska formuleras är värt att diskuteras. Socialdemokratin använder alltför ofta moraliska undertoner när den frågan kommer upp. Det anses inte tillräckligt fint att låta någon städa eller passa ens barn i hemmet. Vi kallar det pigjobb för de rika. Långt fler än rika människor skulle behöva få livspusslet att gå ihop. Lite avlastning för att livet ska flyta på bättre. Långt i från alla har i dag släkten i närheten.
Kanske är det inte rätt väg att skattesubventionera dessa tjänster men att se ner på själva företelsen, att städa eller utanföra andra så kallade hushållsnära tjänster i någons hem, det tycker jag är fel. Efter att jag deltagit i programmet ringer en man anonymt till mig och talar om hur fel han tycker att jag har. Så långt inget konstigt. Alla har så klart rätt till sin åsikt. Men han säger också att jag är äcklig och ful och att han ska komma till mitt arbete och slå hjäl mig. Att säga så och dessutom inte våga stå för vem man är det tycker jag är fel och dessutom fegt.
Genom att hota människor som vågar ha en åsikt slår man sakta sönder demokratin och det fria samtalet. Människor blir rädda och vågar inte ha en offentlig åsikt.
Jag funderade på att sluta delta i radioprogrammet. Min hälsa och min familjs är inte värd att riskera. Men samtidigt ska inte en enskild galning som inte vågra stå för sina åsikter få förstöra för de som vågar.
Min åsikt i den här frågan är inte mitt partis men det delar jag med flera andra människor både i den här och i andra frågor. Det är så ett parti och ett samhälle utvecklas. att vi vågar diskutera och ha andra åsikter än majoriteten i det sammanhang vi själva verkar i.
Så jag har bestämt mig för att fortsätta tycka. Både i radio och på andra ställen för den som anonymt kommer med hot är inte heller värd att ta på allvar.
Så du som ringer, nästa gång du hör av dig, våga visa vem du är och tala om vad tycker så kan vi ha en ordentlig diskussion.

orkar vi--- kan vi?

2007-03-07T21:03:00.000+01:00

Vårt parti ska förändras men jag är inte så säker på att vi kommer klara det. Mycket sitter i väggarna. Många vill inte förändra, varken sig eller partiet. Dessutom verkar Göran perssons ande ligga som en våt filt över allt som händer fram tills dess att klubban fallit i ordförandevalet den 17 mars. Och kanske ännu längre om vi har riktig otur.

Kommer vi orka att lyfta frågor ur ett ideologiskt perspektiv? Prata värderingar och hur människor ska få livet att gå ihop. Vi säger nej till hushållsnära tjänster av moraliska skäl. Att den som är beroende av barnvakt och inte har släkten inärheten blir beroende av andras goda vilja, av välgörenhet, verkar inté bekomma motsåndarna ett dugg.
Min goda vän Anna menar att vi måste prata om det som hon kallar "de goda livet frågorna". I dem kan man lägga frågan om arbetstid, föräldraförsäkring, hushållsnära tjänster, arbetsvillkor, balansen i livet, arbetsliv och fritid. Det är frågor som vi i socialdemokratin måste tala om. Måla upp bilder av samhället och hur bliet kan bli. Det gjorde alliansen medan vi pratade ersättningar och extra kronor i plånboken. Vi beskrev att allt var bra men väljarna visste bättre. Socialdemokratin lappade och lagade medan alliansen erbjöd något helt nytt.
Nya medlemmar ska lockas till partiet. Det tror jag inte de gör genom att vi tar dem till ett möte som sett likadant ut sedan Erlander var statsminister.
Mona Sahlin har en tuff uppgift, många tunga matcher att gå. Kanske hade det behövt gå ännu sämre i valet för att vi skulle vara beredda till storstädning och förändring.

Släck lampan!

2007-02-01T20:36:00.000+01:00

Idag mellang 19.55 och 20.00 släckte jag på uppmaning av aftonbladet.se ner alla lampor, tv och dator för att låta jorden vila lite grann. Så mycket vilande blev det dock inte om alla gjorde som mina grannar och helt enkelt gav blanka fasen i att släcka utan fortsatte och titta på tv eller spela dataspel.
Om vi ska kunna göra något åt klimathotet måste vi börja bry oss. Det går inte som vissa ( typ Fredrik reinfeldt) att säga att vi inte ska ha så så dåligt samvete om vi flyger eller tar bilen ett par kilometer till jobbet. Jag är politiskt uppväxt i ett SSU där devisen var "Du gör skilnaden": Det jag gör påverkar andra. Utsläppen från min bil påverkar vår miljö. Alla måste ta ansvar. Vi har bara en jord. Vi kan inte tänka att jag går i morgon istället men idag var det så dåligt väder så jag åker bil två kilometer i en kall bil. Åk buss istället!
Alla kan göra något. Miljöfrågor behöver inte vara så tekniska som de så ofta blir. Den enskilda kan göra skillanden genom att släcka lampan eller stänga av tvn. Om alla hjälps åt kan vi göra skillanden. Fredrik reinfeldt har fel: Vi ska ha dåligt samvete när vi använder jorden som en skärphög som nästa generation får ta hand om.

Tova sover sött och hos andra barn kommer polisen.

2007-01-31T18:22:00.000+01:00

Tova har precis somnat. Trött efter dagens bus sussar hon gott på kudden tillsammans med sina två nallar. Idag har hon varit på babysång och så klart, busat med pappa. Vi har badat, borstat tänderna, läst saga, druckit välling och sagt godnatt, både till Tova och nallarna. Jag pustar ut vid datorn efter dagen som gått och funderar över livet och hur olika det kan te sig. Jag sitter sedan årsikftet i socialnämnden i Norrköping. Idag har jag varit på möte där vi besluatde att omhänderta ett antal barn. Tjänstemän från socialförvaltning kommer, kanske också tillsammans med polisen, att gå in i någons hem och ta barnen därifrån, bort från mamma och pappa. Jag ställer mig bakom de beslut vi tagit. Ibland är det bästa för barnen att komma i från sina föräldrar. Men jag ändå inte undgå att fundera över hur det skulle kännas. Vilken smärta det skulle vara. Samtidigt vet jag att det finns mammor och pappor därute som inte vet och förstår att deras barn ska ha mat, en säng att sova i, tänderna ska borstas och kläderna tvättas. Det vet inte alla föräldrar och då ska samhället gripa in.

Vi har haft besök av föräldrar som inte vill att deras barn ska placeras . En självklar känsla egentligen, men nu är det för barnen som dessa beslut tas, inte för föräldrarna.
Barn har behov av trygghet och struktur och alltför många mammor och pappor vet inte hur man ger sina barn den tryggheten.

Vi har det bra. Tova har det förhoppningsvis bra. Många ungar därute har det inte lika bra. Alltför många ungar växer upp med mammor och pappor som tänker mer på sig själva än på barnen. Alltför många ungar växer upp och blir trasiga vuxna eftersom föräldrana inte fattar att en stor inte ska ge sig på den som är liten.

Funderar över min lilla dataskärm att det är detta politiken borde handla om. Om barnen och deras rätt till ett liv som är tryggt och bra. Människor som adopterar går igenom hårda prövningar och vi som harft turen att få biologiska barn, vi behöver inte prövas.
Det är konstigt. Det finns de som anser att vissa föräldrar är dåliga enbart av den anledningen att de lever tillsammans med en person av samma kön. Tänk om de kunde bry sig om alla trasiga familjer och ungar istället. hm.

Idag fick samhället några fler ungar som sitt ansvar. Mammorna och papporna fråntogs sitt föräldraansvar. Tova sover sött i sängen och i morgon ska hon busa mer med pappa. Vad olika livet ändå är.

Kunglig toalett

2007-01-30T21:49:00.001+01:00

Idag träffade jag Mona sahlin. Eller ja träffade och träffade. Jag satt tillsammans med cirka 20 andra partikamrater och åt lunch med Mona. Efter lunchen fick vi möjlighet att ställa några frågor till Mona. Mona Sahlin är säkert jättebra och blir i nog en bra partiledare. Hennes medarbetare kan jag inte säga något om för dom känner jag inte men det är inte utan att jag varje gång jag träffat partikändisar på besök tänker på filmen "kunglig toalett". Det är en film av Lars Molin som handlar om hur ett helt samhälle rustar för att kungaparet ska komma på besök. Det är ett förfärligt svassande inför besöket, man träningsäter middagar och syr gobelänger och allt slutar med att det kungliga ekipaget får motorstopp 20 meter från fabriken de ska besöka och står och vinkar för att sedan efter en stund åka i väg.
Vi blir oss helt enkelt inte riktigt lika när vi träffar "kändisar".

njut av snor och gråtrista måndagar

2007-01-29T11:45:00.000+01:00

Jag borde jobba, har massor att skriva men har ingen lust. Snorig och trött. Men jag lever och frisk och det ska man vara glad för. Mycket gladare än vad man dagligdags faktiskt är.
Jag ska börja uppskatta livet mer. Glädja mig åt det som går bra och det som är positivt i min omgivning. Inte reta mig på smörklickar och gröt på golvet. De finns ju faktiskt där för att de är skapade av det bästa jag har. Livet kan ta slut på en sekund eller som ett utdraget lidande. Njut av att ditt liv är normalt. Njut av att ha gråa trista måndagar, det är de som är det normala livet.

pappaledigt skadligt för barnen??

2007-01-26T20:04:00.000+01:00

En riktig mamma är med sitt barn. Helst ammar hon länge länge länge också. Alltså är jag en oriktig mamma. Dessutom skadar jag mitt barn medvetet eftersom jag låter hennes pappa ta hand om henne. En professor, oklart i vad, skriver på aftonbladet föräldrar att män är direkt skadliga för sina barn. Suck.
Min man är superbäst med vår dotter. Det är jag som är den snurriga och som gillar att jobba( och som får ständig ångest av att jag jobbar för mycket och stressar.. ja ni fattar)
"Mamman bör inte lämna barnet ifrån sig under de tre första åren och biologin gör att hon helst inte vill göra det heller." Säger Annica. Det största hotet mot jämställdheten i den här frågan är kärringarna muttrar Håkan från köket när jag läser ur artikeln.
Mammor, släpp ifrån er makten över barnen hojtar jag vidare. Pappor, på ett generellt plan, är så klart lika bra som mammor. Hur kan man ens ifrågasätta det?
Annica menar att mamma bör vara med barnet den första typ tre åren. jaha. hur ska vi försörja oss då då hade hon tänkt.
Pappor skadar sin barn om de är pappalediga för att de inte inser att barn är små och sköra. Hallå?? Har du hört det om överbeskyddande pappor över sina döttrar, nehej jag trodde inte det heller. Vilket kvalificerat skitsnack. Funderar över varför jag ens orkar bli upprörd. jo därför att man många som inte lika extrema tar sådana här åsikter till intänkt för att inget behöver förändras på det här området. Att det är OK för mammor att sno åt sig hela föräldraledigheten och Ok för pappor att gömma sig på jobbet tills barnen är uteflugna.

Nytt försök

2006-12-05T15:16:00.000+01:00

Nu vill jag blogga igen. Fundera, tänka högt, babbla och tramsa.
Om vad? Tja om jämställdhet och föräldraskap om synen på mammor och pappor och varför vänsterns syn inte håller längre. Om miljö och klimat och såklart om socialdemokratin och dess utveckling. Jag vill prova mina tankar, inte ha något färdigt. Hoppas det finns någon där ute som vill prova dem tillsammans med mig, bryta dem mot andra åsikter och hålla med eller ta avstånd ifrån.

P.S En och annan text om bebistova kommer det också att bli.

stor tjej

2006-10-11T21:19:00.000+02:00

Tova är en stor tjej. Har lärt sig att ta vattenflaskan på bordet helt själv utan hjälp. Mamma och pappa är förstås väldigt stolta.

2006-10-11T21:10:00.000+02:00

Läggdags. Tova är inte alls trött. Pappa däremot ser lite sliten ut.

Matchen på BB viktigare än den på Island

2006-10-10T22:44:00.000+02:00

Det är mycket fotboll nu. Härom dagen vann svenska landslaget överraskande EM-kvalmatchen mot Spanien med 2-0 och idag spelade Brasilien mot Ecuador på Råsunda, i Solna. Imorgon är det dags igen, EM-kval mot island borta. Zappar slött mellan kanalerna samtidigt som jag halvläser en bok. Stannar på någon av dygnets alla sportsändningar. Plötsligt är hela mitt fokus på det som sägs i rutan. Tre fotbollskunninga män diskuterar onsdagens match mot island, en av dem är den inte helt sympatiske journalisten Patrik Ekwall. Ämnet som nu fått min fulla uppmärksamhet är huruvida Tobias Linderoth ska spela eller inte. Ingen konstig diskussion om det hade handlat om att han varit skadad eller om han platsar i laget eller ej. Men den här gången handlar det om att han när som helst ska bli pappa. Linderoth vill nog helst inte flyga till Island utan stanna med sin fru/flickvän. Herrarna i Tv spekulerar. KOmmer han att delta? Plötsligt säger ekwall något som får mig att lyfta från Tv-soffan; han kanske kan ansluta när allt är klart.
Japp, när frugan ligger svettig och blodig med en nyfödning sussande på bröstet ja då tuffar Lindrot till sig och tar sitt förnuft till fånga för att försvara Sveriges ära i den blå gula dressen.
Shit, Ekwall, har du fru och barn? Hoppas inte. Tobias Linderoth verkar vara en helt normal man som vill vara med när det mest fantastiska ilivet äger rum. Detta har fotbollsekwall ingen förståelse alls för. Om allt gick bra, ja då kan han väl sätta sig på första bästa plan till Island.
Så är vår syn. Mannen är inte riktig förälder. Föräldraskap är något som för männen ska klaras om vid sidan om när allt annat, viktigt, är avklarat (som att spela fotboll på Island i oktober)
Om kvinnor gör det samma, går ut och jobbar kort tid efter förlossning, ja då får hon veta att hon lever. Vi minns Jessica Folker som några dagar efter förlossningen tävlade i melodifestivalen. Tidningarnas diskusisonforum fylldes över sina breddar av arga präktiga mammor som minnsann visste att jessikas barn led.
Synen på män, kvinnor och föräldraskap skiljer sig fortfarande markant åt. Som att min man är ett exotiskt inslag på öppna förskolan och att jag ses osm lite konstig för att jag börjar jobba igen efter ett halvår.
Nej, Tobias, var med där du gör mest nytta i livets mest fantastiska stund. Fotboll, det kan du spela nån annan dag.

Röstboskap och nickedockor

2006-10-03T15:26:00.000+02:00

Runt om i det socialdemokratiska partiet tillsätts valanalysgrupper som ska ta reda på varför valet gick så dåligt som det faktiskt gick. Politiken kommer skärskådas, kanske också organisationen. Förhoppningsvis kommer analyserna göras ur ett jämställdhets och mångfaldspersopektiv, fick alla vara med_-fick alla synas?

Jag vill att vi tar oss en riktig funderare på vilka vi vill ska företräda oss i olika församlingar och vilka vi vill ska arbeta för det socialdemokratiska partiet. Vi har idag många hårt arbetande politiker runt om i landet. Fritidspolitiker som tar stor del av sin fritid i anspråk för att arbeta för något de tror på. Dessa behöver bli fler och de behöver synas. Som det är idag är det inte dessa, majoriteten av alla sossar som syns eller kanske inte ens formar politiken. I allra värsta fall är de röstboskap och nickedockar utan inflytande åt en liten elit som har utsett sig själva att styra och tala om för oss andra hur det ska vara och hur man bör göra. Politiker som ser ner på andra, tror sig vara förmer än andra, politiker som tar beslut i stängda rum, långt bort från de formella arenorna.

Många beslut tas i slutna rum. Strategier läggs upp ovanför de vanliga medlemmarnas huvuden. Få av oss har tillträde dit, vi ska helt enkelt inte veta vad som pågår. När sedan strategin eller politiken presenteras förväntas vi hålla med och nicka åter en gång.
Några få människor, alla ganska lika varandra, en sorts sosseelit utan koppling till dem de ska företräda, bestämmer många gånger färdriktningen för det socialdemokratiska partiet.
Vanliga medlemmar ska helst inte synas. De som hörs genom att ställa sig upp på möten och ifrågasätta eller skriver en kritisk insändare ses inte med blida ögon av eliten. Man blir stämplad som tokig och opålitlig. Politiker som vågar ta och stå upp för svåra beslut blir obekvämma och något man inte vill kännas vid.

Jag vill ha politiker och politiska tjänstemän som har ett socialt liv vid sidan om politiken. Som har vänner, familj eller ett aktivt föreningsliv utanför socialdemokratin. För att bli en bra politiker måste man kunna tanka in med nya intryck och nya fakta från olika ställen.
Vi socialdemokrater måste börja ha ett personligt tilltal till de människor vi vill företräda. Det går inte längre att tala över folks huvuden eller att säga att allt är bra bara för att hålla folk lugna. Väljarna är kompetenta att kunna ta ställning också i svåra politiska frågor. De politiker vi nu väljer måste våga stå upp också för tuffa och i befolkningen impopulära beslut, inte bara hålla med den eller de man träffat senast så att alla blir nöjda.

Vi måste ha företrädare som människor kan identifiera sig med och som talar på ett sätt och har ett liv som människor känner igen sig i. Det lyckades alliansen med nationellt och vi misslyckades kapitalt.

Tillbaks på jobbet

2006-10-02T11:44:00.000+02:00

Vardag igen. Tillbaka på jobbet efter sex månaders föräldraledighet. Nu tar pappa över. Tills när är oklart. Det beror på om jag har något jobb efter nyår eller inte.
Lite ångest var det allt i morse. Tova och pappa klarar sig finfint. Det är jag som har seprationsångest. Trodde jag aldrig att jag skulle få. Ville ju egentligen börja jobba redan i augusti. Fast då var Tova en skrikig bebis som aldrig var glad. Nu, när vi vet att hon behöver mycket mat, är hon en solstråle nästan hela dagen och då får mamma bebisångest.
Har ett kort på skrivbordet så att jag inte ska sakna henne alltför mycket.

2006-09-24T22:24:00.000+02:00

Alla sossar med självakting försöker sig på en valanalys. Varför gick det som det gick ( dåligt) och vems fel var det (Perssons). En del analyser kom redan på valnatten andra har väntat och droppat sina under veckan. Socialdemokratin själv har tillsatt en grupp ledd av Britt Bohlin som ska leverera den officiella varianten.

Och vad ska analysen leda till. Förhoppningsvis förändring, förynring, mångfald och högt i takt. Kommer vi att nå dit? Vet ej, hoppas det. Visst kan vi analysera vad som gick fel. Kanske skyller vi på andra; Persson är för pampigt och för plumpig, eller så diskuerades fel frågor med fel i fokus. Vi kan älta och älta men fokus måste vara; Hur går vi vidare, hur ska vi 2010 och tiden fram tills dess uppfattas som ett modernt parti för framtiden och de människor som lever där?
Socialdemokratin måste förstå människorna. Familjer idag pusslar och pysslar för att få livet att gå ihop. Städning, tvätt, barn och karriär, vi vill kunna kombinera, vi vill vara med våra barn men vi vill också ha en karriär och förhoppningsvis ett fungerande äktenskap. För detta måste vi hitta lösningar. Socialdemokratin måste tala till medelklassen. Vi kan inte säga att allt är bra som det är, många håller uppenbarligen inte med.
I valet talade (s) inte alls om de problem som många familjer idag står inför. Vi upplever just nu en stor babyboom. Kapitalstarka män och kvinnor i 30-40 års åldern som vill ha ut något mer av livet än ett ständigt stressande och pressande. Vem i socialdemokratin talade om dem och deras behov? Vem i valrörelsen var en förbild för Sveriges alla föräldrar? Göran Persson? Nja knappast. Den avgående socialdemokatiska regeringen innehåller flera unga föräldrar; Lena Hallengren, Ibrahim Baylan, Carin Jämtin, de syntes knappt inte alls i valrörelsen. Det var Persson för hela slanten. En 57-årig man som inte har en aning om hur det är att vara småbarnsförälder idag. Vi behöver någon som är personlig, som kan tala till människor och om de problem som många möter i vardagslivets slit.

Egentigen tror jag inte att valförlusten handlar så mycket om att (s) har fel politik i olika sakfrågor som att vi uppfattas som trötta och i brist på visioner. Själv känner jag mig inte så trött ( förutom att jag är småbarnsmorsa och lider av ständig sömnbrist) men inte politiskt trött. Jag och många med mig har massor med idéer och tankar om hur politiken och partiet ska utformas.
Men Persson var trött, han var liksom aldrig riktigt med. Och vi andra hukade oss, vi kände att loppet var kört emot en glad, glättig och enad allians som kom i en tid då folk ropade efter förändring och förnyelse och på lite mer action. Då spelar erfarenhet och statsmannamässighet ingen roll. Nu ska det väljas en ny partiledare. Margot säger att hon inte är intresserad. Tja vi får väl se vad hon svarar när frågan ställs i skapt läge. Carin Jämtin är annars min favorit. För ung säger många. Då vill jag tillägga att hon är Freddan Reinfeldt är lika gamla!

Socialdemokratins idéer och visioner håller än. Det är en del politiska förslag som måste ändras och förnyas liksom ledarskapet och vår profil. Vi måste visa att vi är många och vanliga, socialdemokartins politiker måste vara farsor och morsor, blattar och bögar, paschisar och tonåringar. Alla ska med--- så enkelt är det ( även internt i vårt parti)
Nu gäller det att kvala upp ärmarna och jobba. För nu är det hårt slit som gäller, inget annat.

Rösta!!

2006-09-17T17:56:00.000+02:00

Pappa och Tova på väg till vallokalen.

Idag har vi varit och röstat. Hela familjen, mycket högtidligt som sig bör. Minns att det kändes viktigt att följa med mamma och pappa till skolans matsal och rösta. Dessutom fick jag glass efteråt. Idag är det många som säger att de inte bryr sig, att de inte är intresserade av politik. För mig är politik allt runt om. Dagis, om gatlyktan utanför inte funkar eller om mormor inte kommer ut på hela dagen. Kanske är inte allt partipolitik men politik, det är det.

Det är viktgt att bry sig om hur samhället ska se ut, livsviktigt. Det är en lärdom jag vill föra över till min dotter. Våga stå för det du tycker. Att ta ställning är livsviktigt. Låt ingen sätta sig på dig. Bry dig om andra och engagerad dig för det du tycker är rätt eller fel.

Nu ska vi på valvaka. Hoppet är ju som sagt det sista som överger människan.

Fika och bus

2006-09-16T08:56:00.000+02:00

Igår var Tova på babysim med kompisarna Selma och Johanna ( kort kommer snart). Efteråt träffade vi en trött valutarbetad pappa och fikade. Tova höll låda för hela fiket. Häromdagen, när vi skulle gå och handla "sjöng" hon för hela kungsgatan i Norrköping.

Spy games

2006-09-15T22:08:00.000+02:00

Efter debatten börjar filmen "Spy Games". En instruktionsfilm om valarbete från Folkpartiet??

Slutdebatt 2

2006-09-15T21:23:00.000+02:00

Trodde inte jag någonsinn skulle säga detta men Lars Ohly är verkligen duktig i debatten. Bra kommenater och åsikter.

Reinfeldt fortsätter le arrogant. Att han skulle ha snälla ögon, vem har kommit på det??

Synd att inte Maria Wetterstrand tog även denna debatt. Hon var lysande i 4:ans debatt igår.

Slutdebatt 1

2006-09-15T20:31:00.000+02:00

Kan någon, snälla någon, sudda bort Det belåtna flinet på Fredrik Reinfeldts läppar.
Otrevligare karl verkar man få leta efter.

debatt med glöd.

2006-09-14T22:55:00.000+02:00

Partiledardebatten i fyran gav mycket kvar att önska. Ändå fanns det mer glöd i dag än på länge. Maria Wetterstrand var mycket bra. Klok, nyanserad och engagerad. Undrar om det är hon som deltar i slutdebatten. Hoppas och inte den något mer förvirrade Peter Ericsson.
Persson var mer tillbakalutad idag. Skönt tycker jag. Ogillar starkt när han avbryter. Reinfeld framstår mycket arrogant och otrevlig. Hur han har fått en trevlighetstämpel går över mitt förnuft.

Nu kör vi så det ryker de sista dagarna. För en sólidarisk politik, för en god miljöpolitik, för jämställdhet. Mot hetsjakt på arbetslösa och sjuka.

Tova gjorde pruttljud när Ohly var i rutan och skrattade åt Reinfeldt. Det senare kan bero på karlns fullständiga likhet med Alfons Åberg.

surfing baby

2006-09-14T20:00:00.000+02:00

Tova är en smart bebis. Efter att ha skvätt ner både badrummet och pappa sitter hon med mamma och surfar på nätet.
I bakgrunden en ledsen blomma som längtar efter lite vatten.

2006-09-14T10:25:00.000+02:00

Vårt senaste inköp till hushållet är en gåstol med diverse olika djurläten. Tova äääälskar den. samma fårläte hela dagarna. Underbart!!
( kolla in det inte helt barnsäkrade barskåpet i bakgrunden)

På rymmen

2006-09-14T09:32:00.000+02:00

Tova har börjat krypa!! eller ja, krypa och krypa. Kanske mer hasa sig fram. dessutom baklänges. I alla fall har hon blivit rörlig och rör sig bort från filten vi lagt henne på.
suck dröjer inte länge förrän hon kommer hemdragandes med en hårig, finnig moppeligist eller vill flytta hemifrån.....

Skärp er tjejer!!

2006-09-12T11:31:00.000+02:00

Enligt Aftonbladet är en majoritet av svenska folket för vårdnadsbidrag. Mest positiva sägs unga tjejer vara. HoHo... Hur tänker ni, undrar jag. Det borgerliga förslaget till vårdandsbidrag innebär att den som vill vara hemma med barn mellan 1-3 år får ca 4000 kronor i månaden före skatt. Alltså en ganska liten summa. Och definitivt en summa man inte kan leva på. Alltså måste man leva tillsammans med en annan person som kan försörja mig-- min ekonomiska frihet beskärs därmed ganska kraftigt. Eftersom det redan i dag är mest kvinnor som är hemma med argumenetet att man inte har råd att mannen är hemma för man förlorar förmycket pengar är min gissning att samma resonemang kommer gälla när man bestämmer vem som ska vara hemma med vårdndsbidrag,

Idag föder vi barn allt senare. Det innebär att barnen, om det blir fler än ett, kommer ganska tätt. Låt oss säga att du är hemma med tre barn som föds med två års mellanrum. Först är du hemma med föräldraförsäkring och sedan med vårdnadsbidrag. Då är du kanske borta från arbetsmarkanden i så där 8-10 år. Kanske bör man då ställa sig frågan hur möjligheterna att få ett arbete ser ut efter att ha varit borta så länge?
För att inte tala om pensionen, det blir inte många pensionskronor av en inkomst på 4000 kronor i månanden.

Till sist kan man fråga sig hur en allians som säger sig värna jobb nu vill införa ett helt nytt bidrag som beskrär kvinnor deras ekonmiska frihet och försvårar för dem på arbetsmarkanden.

Nej skräp er tjejer. Bli inte beroende av någon annan för er försörjning, varken samhället eller en man. Vi har världens bästa föräldraförsäkring som gör det möjligt att kombinera jobb och barnafödande. Välj en modern politik på söndag, inte en politik som tar ett kliv bakoåt vad gäller jämställdhet.

I`m back!!

2006-09-11T17:08:00.000+02:00

Hej-- igen. Ni som mot förmodan läser denna blog. Efter ett cirka halvårslång uppehåll återinviger jag idag min blog. Högtidiligt som sig bör. Tänkte fortsättningsvis skriva om mitt liv som numera innehåller en lite bebis. Om familjelivet och föräldrarollen. Om förväntningar på den samma. De flesta roliga bloggar och texter om föräldraskap innehas av män. Kvinnor skriver mer allvarligt. Det tänkte jag ändra på. En rolig mammablog--alltså. Med en blandning av politik och allvar.

Vi syns alldeles snart.

Jag får inte lämna landet

2006-03-02T12:48:00.000+01:00

Suck. Tittar runt på min blogande vänners sidor. Många av dem är ute och reser eller ska snart ut och resa. Det är inte utan att man blir anvundsjuk. Speciellt när jag lever under det faktum att jag inte FÅR resa utomlands. Som gravid kvinna i slutet av graviditeten får man vcker finna sig i att hålla sig inom landets gränser. Flygbolagen tar nämligen inte emot dig.
Man kan ju alltid luras, ta på sig en stor jacka och försöka komma igenom kontrollen. Det stora problemet är om jag skulle råka behöva föda mitt över Atlanten eller så. Det kan tydligen kosta upp mot en halv mille. Inte kul.
Så jag få vacker tillbringa min sista sega gravidveckor framför datorn längtandes efter att åter kunna resa och livnära mig på andra människors äventyr. Men jag håller ut. I oktober ska jag åka till NEW YORK, med man och bebis!

sluta, sluta sluta

2006-02-26T13:47:00.000+01:00

vill jag skrika högt när jag står i kön på ICA för att betala mina morgonfrallor och förstrött sneglar mot kvälltidningarnas förstasidor. Expressen toppar med att en "toppperson" inom SSU skrivit på sin blogg att Fredrik Reinfeldt är pedofil. Mina tankar denna förmiddag är dubbla, dels lägg av nu för fan och börja ägna er åt politik. Granska den moderata politiken och för fram den egna. Samtidigt går tankarna til medias snaskighet. På expressen.se uppmanas vi läsare att höra av oss om vi har fler exempel på smutskastningskampanjer inom de politiska partierna. Slasket säljer. Funderar på att meilja Expressen om senaste landstingsfullmäktige i Östergötland eller berätta om de långa komunfullmäktigemötena som äger rum i Norrköping men inser snabbt att Expressen nog inte är intresserad av att höra hur avlidna personer transporteras från sjukvården i länet ( interpellation i landstinget) eller hur parksötseln i Norrköping ska se ut ( medborgarförslag). För politiken är inte längre politik. Den är skandaler, den är när folk gör bort sig och den är när människor kliver över gränsen. Frågan är vad engagemang, slit, debatter, och interpellationer är för något.

Ett annan text på nätet handlar idag om att Marita Ulvskog åker på semster med sin dotter och enligt aftonbladet.se inte tar tag i den uppkomna skandalen. HALLÅ. antar att detta är en planerad semester ( sportlov måntro?) och inte något som Marita fått för sig att göra i all hast på grund av den uppkomna situationen. Jag jobbar tätt tillsammans med flera av Östergötlands ledande politiker. De jobbar jämt. Antar att det är samma sak för en partisekreterare. Har inte hon rätt att åka på semster med sin dotter. Vad kräver vi av våra politiker och om ni skriver om när hon tar semester skriv då också om alla kvällar och helger hon jobbar, om alla stunder som hon inte kan umgås med sin dotter.

Granska politiken, granska de som gör bort sig, granska alla politiker men lyft fram politikens ALLA sidor.

Snälla sluta att förstöra för oss andra

2006-02-24T09:35:00.000+01:00

Den stora politiska nyheten under gårdagen var det faktum att någon anställd på socialdemokraternas partiexpedition skickat falska och anonyma mail till och om Fredrik Reinfeld. I mailen anklagas han bland annat för att ha köpt svart arbetskraft.
I kommentarer från övriga borgerliga partiledare samt från en del media hävdar man med bestämdhet att detta är en del i den socialdemokratiska partikulturen. Vi socialdemokrater sägs om man får tro bland andra Göran Hägglund(kd) göra allt för att behålla makten.

Jag är uppriktigt sagt trött på dessa idioter i mitt egna parti som förstör för oss andra med den ena skandalen efter den andra. De förstör för oss andra sossar runt om i landet och för politiken i stort som tappar i förtroende hos medborgarna efter varje skandal. Jag blir också trött på kommentarerna om att detta handlar om en (utbredd) socialdemokratisk kultur. Så fan heller. Majoriteten av alla aktiva socialdemokrater finns ute i kommuner och landsting. Man harvar med budgetar, om hur skolan ska fixas och hur vi ska ordna det så bra som möjligt för våra äldre medborgare. Det är människor som brinner för något de tror på. De är fritidspolitiker som har ett vanligt jobb att gå till med vanliga, ickepartipolitiskt aktiva arbetskamrater och vänner. Det är människor som några gånger i månaden sitter på kommunfullmäktige eller nämndmöte där de röstar för saker som de enligt sin övertygelse tror på. De skickar inte ut mail om traktens moderater. De mötes i istället i mötesrummet med argument, inte med förtal. De sitter på möten kanske ibland till sent på kvällen för att de drivs av något de tror på. Så ser huvuddelen av det politiska arbetet ut i Sverige, för alla oavsett parti, ett ständigt harvande och nötande med argment och åsikter. Men det syns aldrig i media. Där syns istället skandalerna. Någon fuskar, äter gott på skattebetalarnas pengar, slåss på krogen eller skickar falska mail om politiska motståndare. Politiken har blivit slasket, inte harvandet och slitet för att få igenom sin åsikt.

Snälla media och snälla alla andra. Vi är många många, både sossar och andra som tycker det är väldigt trist med sådana här händelser. Vi skulle aldrig själva ägna åt oss den typen av aktiviteter men vi blir likväl drabbade när några få andra gårpå detta sätt. Snälla se ibland politiken i dess helhet, att detta beteende är en liten liten del av helheten.

Ta Ansvar--stick iväg med svansen mellan benen.

2005-12-08T19:29:00.000+01:00

Över 150000 människor dog i tsunamin, av dem var över 500 svenskar. En tragedi för alla som drabbades, vars familjer slogs i spillror eller vars livsgärning på bara några sekunder förvandlades till kaffeved.

Händelsen den 26/12 förra året var en naturkatastrof orsakad av en jordbävning på havsbotten som i sin tur orsakade en stor jättevåg, Tsunamnin. Jättevågen är ingens fel och ingen kunde stoppa den, den bara kom och orsakade förödelse och död.
Denna katastrof vill borgerliga politiker och borgerliga ledarskribenter göra partipolitik av. Det känns lågt och det känns ovärdigt.

Jag kan inget om hur krisledningar bör organiseras men så mycket kan jag förstå att den organisation som finns och fanns på regeringskansliet och UD annandagen förra året inte var tillfredsställande. Nu vet vi att delar av räddningsarbetet inte fungerade, att det kom i gång för sent. Vad blir konsekvensen av detta? Jo, och det är nu som jag inte riktigt hänger med. För de borgerliga partiledarna ( förutom Maud, var är hon??) har i ett allt högre tonläge krävt att personer i regeringen skall avgå och höga tjnstemän säga upp sig, på så sätt menar de att dessa tar sitt ansvar. Anna Larsson har på sin blog har skrivit en likande text om detta och jag delar hennes åsikt. För hur tar man sitt ansvar om man bara sticker? Att ta ansvar måste väl också innebära att försöka ställa tillrätta och göra förändringar utifrån det som fungerat dåligt. Om Freivalds eller Persson bara sticker utan att något endaste dugg har förändrats vad är då poängen, förutom då förstås att göra partipolitik av människors olycka. Jag kan självklart hålla med om att ibland måste människor lämna sitt uppdrag för att man är direkt olämplig på den posten men det kan aldrig stanna vid själva avskedandet. Upplever man brister i en organisation måste dessa rättas till, annars blir det ju likadant nästa gång.
Dessutom måste stat och även andra organisationer vara förberedda på många olika katastrofer. Nästa katastrof blir sannolikt inte en tsunami utan något helt annat. Hur står samhället rustat för detta ännu okända?

Varför är vi så pigga på att kräva människors huvuden på ett fat, att någon skall pekas ut som ansvarig? Laila Freivalds må ha betett sig oengagerat och inte vidtagit nödvändiga åtgärder i räddningsarbetet men hon har inte orsakat någon Tsunami, den bara hände och den hade hänt oavsett regering eller personer på olika ministerposter. Vissa saker är helt enkelt inte någons fel, de bara händer och det är många gånger fruktansvärt tungt att veta.

Eftersom borgerligheten nu skriker om avgångar till höger och vänster och att någon måste ta sitt ansvar kan man väl förmoda att de fyra borgerliga FÖRE Tsunamnin drivit frågan om förändringar i statens krisberedskap. Eftersom de med sådant tonläge och självsäkerhet kan säga att det som nu görs eller inte görs är så fel kan man väl anta att deras mycket välformulerade förslag om förändringar blivit nedröstade eller inte tagna på allvar. Jag skulle gärna vilja veta hur borgerligheten drivit dessa frågor FÖRE Tsunamin vilket jag antar att de gjort eftersom de med sådan kraft kan påstå och stå raktryggade i att den sittande regeringen har gjort allt så fel.

Jag vill veta hur detta skötts om en borgerlig regering haft makten. Som Torbjörn Gustafsson sa i Corren häromdagen, kanske hade inte ens Tsunmanin inträffat om Reinfeld varit statsminister.

Sorg med olika värde

2005-11-27T19:26:00.000+01:00

Är all sorg lika mycket värd? Är alla tragedier lika fruktansvärda och hemska? Det spontana svaret på den frågan är naturligtvis ja, men vid närmare eftertanke är jag inte lika säker. I Dagens Aftonblad kan vi läsa om anhöriga efter Tsunamin som anser att staten skall ersätta dem för resor tillbaka till Thailand, få ersättning för andra utlägg eller för sitt lidande. Detta tänker staten om man får tro artikeln i Aftonbladet inte göra och upplägget av artikeln var sådant att vi som läsare skall tycka att detta var fel av staten.

När jag gick på gymnasiet dog av mina kompisars mamma i en bilolycka. Pappan låg på intensiven i flera veckor och svävade mellan liv och död. Kvar fanns min kompis och hennes bror. Jag har en annan kompis vars bror dog av insulinfall i sin diabetes. Han låg flera dagar i hallen utan att någon hittade honom. I samma Aftonblad som vi kan läsa om Tsunaminoffren kan vi läsa om en kille som räddade livet på sin flickvän, som bestämt sig för att hon inte ville leva längre, genom att putta bort henne från järnvägsspåret med det resultatet att han själv mötte en omedelbar död av det väntade tåget.
Exemplen på tragedier kan göras hur lång som helst. Vi kan alla berätta tragiska historier från verkliga livet vilka innefattar ond bråd död, där livet förändrats på bara några få sekunder. Allt detta, inklusive Tsunamin förra året, är ofattbara tragedier för den som drabbas. Jag hoppas att jag aldrig någonsin får veta hur det känns att mista hela min familj.

Men jag ställer mig ändå frågan om tragedin blir större för varje enskild människa om katastrofen de varit inblandade i också drabbat många andra och dessutom rönt ett stort medialt och allmänt intresse. Har en person som mist sin mamma i Tsunamin mer rätt till ersättning från staten än min vän vars mamma dog i en bilolycka, en olycka som fick en liten notis på vänsterspalten i den lokala tidningen Hallands Nyheter? Är min väns lidande mindre därför att hon och hennes familj var de enda som drabbades av olyckan? Har den som varit med i Tsunamin rätt till mer sympati och omtanke än den vars barn dött i en ”vanlig” trafikolycka och genom detta blivit ensam kvar?

Staten betalar vanligtvis inte ut ersättning till offer för olyckor och tragedier, det sköter försäkringsbolagen. Skulle den göra så skulle en mycket stor del av statens pengar behöva användas eftersom katastrofer och tragedier drabbar oss människor varje dag.

Självklart skall och kan man inte jämföra lidande och olyckor men jag tycker ändå det är intressant att se hur man från olika håll med sådan självklarhet framhåller att staten skall ta ansvar för en del offer men inte för andra. Har man råkat ut för något svårt och traumatiskt skall man få hjälp att bearbeta och få socialt stöd men den hjälpen skall gälla alla, oavsett om du mist din familj i en bilolycka eller om du miste den i Tsunamin. Lidandet är precis det samma för den som drabbas.

Bra tips

2005-11-18T12:50:00.000+01:00

Tips till er som har eller någon gång kommer att få gravida vänner.

* Gravida har också behov av vänner och sociala kontakter

* Graviditet är ingen sjukdom.
- det smittar inte och du kan därför gärna utan risk ringa en gravid vän.

* Gravida kan och vill gärna prata om andra saker än gravidkrämpor och bebisar

* Gravida vill också ha roligt

* Det är inte förbjudet att ringa en gravid vän om man ska ha fest, gå på krogen eller göra något annat skoj.

Några små tips bara.

Jag vill bli president

2005-11-09T14:29:00.000+01:00

Såg i Norrköpings tidning att före detta partisekreteraren Lars Stjenqvist säger sig vilja bli kommnalråd efter nästa val. Idag är alltså dagen då vi alla får önska vad vi vill syssla med, kul. Själv kan jag tänka mig att bli hyllad skribent på Aftonbladet eller DN ( fats det är nog kört med tanke på min text nedan). Sitta och filosofera hela dagarna och omges av människor som bara väntar på att för höra vad jag tycker. Jag kan också tänka mig att bli så där snuskigt rik i största allmänhet eller om min man blir det. Kung, vore nog också kul. Det vill jag bli, om jag får välja, och det får man ju idag, enligt Lars Stjernqvist som vill bli kommunalråd.
Tänkte samtidigt, när jag ändå är igång, utnämna Palle Håkansson till socialminister och Margot Wallström till statsminister. För det får jag. Om jag får bestämma själv.

Demokrati DN

2005-11-09T14:10:00.000+01:00

Jag är en nörd. I alla fall om man får tro Dagens Nyheters ledarsida som säger" Vem mer än en nörd avsätter fem dagar åt kongressarbete och ser det som en viktig framgång att få ett ord bytt mot ett annat, "hjälp" mot "stöd" till exempel". DN har inte bara genom sina ledare under S-kongressveckan visat sitt rätta, elitistiska ansikte, utan också i Svt:s morgonsoffa där ledarskribenten Hanne Kjöller visat vad hon och DN tycker om kongressen och demokartiska beslutsformer. Vi ombud beskrivs av Hanne som en odefininerbar massa, en klump som dessutom är både trött och oinsprirerad. Statståden är också de trötta och ombuden är maktlösa. I andra ledare ondgör sig DN över det medlemsras som de flesta partier drabbas av. Konstigt. Om media beskiver politik som något tråkigt och trist och de som ägnar sig åt politik som nördar, hur många tror då DN kommer vilja vara politisktk aktiva?

Dessutom är detväl inte så att det bara är på en S-kongress som ordvändningar och meningar vänds fram och tillbaka. Det gör man på de flesta stämmor och kongresser. Men DN har bestämt sig för att till varje pris tillintetgöra Socialdemokratin och då kan man använda vilka argument som helst, till och med dem som faktisk klankar nerpå den indre demokartiska processen nämligen kongressen och dess arbetsformer. För mig handlar en kongress, stämma eller riksting om demokrati, att medlemar från hela landet får driva sin frågor och försöka få i genom dem som partiets politik. De flesta politiker finns inte i hetluften i Stockholm utan ute i landet i fullmäktigeförsamlingar imindre eller större kommuner. Hos oss är inte allt ett spel eller så mediafokuserat som det många gånger är i Stcokholm. Vi är vana att sitta och vända orden för att det skall bli "rätt". Det är en del av den politiska vardagen. Politikens vardag är väldigt sällan slagkraftiga ideologiska diskssioner utan ett vardagligt harvande med ord och förhandlingar. demokrati, DN, är vad det brukar kallas.

En stor portion ödmjukhet

2005-11-02T11:04:00.000+01:00

Huvudet är blytungt av för lite kaffe och alldeles för lite sömn.
Är i skrivande stund lite eller ganska mycket sur på vår partiordförande Göran Persson.
Fick höra i morse att han redan före debatten om föräldraförsäkring gått ut i media och sagt att det inte kommer bli någon kvotering oavsett vilket beslut kongressen tar.

Jag är socialdemokrat, men allra mest är jag demokrat. Respekten för alla människors åsikter är värd mer än mina och andras åsikter i skilda sakfrågor.
En kongress, stämma eller rådslag är ett partis högsta beslutande organ. Det är dess beslut som skall ligga till grund för den framtida politiken. Socialdemokratsika statsråd skall och kan inte gå helt emot vad en partikongress har sagt. Sedan kan naturligtvis opinioner eller förhandlingar med andra partier göra att förslaget inte kan genomföras men det är en annan sak.
Varför skall jag och 349 andra åka på kongress och ta beslut om framtiden om det ändå är Göran Persson och några andra väl valda personer som bestämmer?
Vad är då meningen med en kongress om ledningen ändå gör som den vill?
Göran Persson sa i sitt tal när han blev återvald som partiordförande att uppdraget kräver en stor portion ödmjukhet. Att uttala sig om hur politiken skall föras före klubban fallit är enligt mig varken ödmjukt eller speciellt demokratiskt.

det bidde en tumme-- tror jag.

2005-11-01T20:24:00.000+01:00

I dag var det dagen D. Dagen då kongressen skulle ta beslut om föräldraförsäkringen. Berit Andnor har in i det sista visat sig kallsinning till alla typer av kompromisser, nej tack det är partistyrelsens förslag som gäller oavsett vad ni tycker.

Det har tisslats och tasslats in i det sista och som ett slutligt förslag lade Maria Augustsson från Göteborg ett förslag som hon och många andra ss såg som en kompromiss, en kompromiss som lyder: Att mer tid skall knytas till vardera föräldren. Enligt mig alldeles för mesigt men dock en kompromiss. Berit sa nej under hela debatten och sedan när ingen var kvar på talarlistan sa hon att förslaget i texten som handlar om ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen skall skickas till redaktionsutskottet för bearbetning. Jaha, snacka om antiklimax. Vad innebär detta då? Nu väntar vi och ser vad redaktionsutskottet kommer fram till.

Debatten i frågan var spännande. En blandad grupp människor däribland jag talade om både kvinnors och mäns rätt att på jämlika villkor delta på arbetsmarkanden och att kvinnor och män på lika vilkor skall få vara nära sina små barn.
Sedan fanns det talare som menar att familjerna själva måste få välja , att vi inte skall gå in i familjer och peta, att många många familjer inte har råd att låta den som tjänar mest (mannen) stanna hemma längre tid än de två pappamånaderna.

Att stanna hemma länge beskrivs som ett problem för mannen och som något helt naturligt för kvinnan. Så är det inte alls. Många män vill vara hemma längre än i dag men har kvinnor som inte vill släppa i från sig fler månader än just pappamåanderna. I andra änden finns det många kvinnor som vill gå tillbaka till jobbet tidigare men eftersom hon förväntas vara hemma så kan hon inte det.

I min delegation säger många att man inte har råd att låta den som tjänar mest vara hemma. För mig handlar allt i livet om prioriteringar. Jag och min pojkvän skall ha barn i mars. Vi skall dela lika och vi har valt, eftersom vi ska ha barn, att prioritera bådas tid med bebisen och prioritera bort andra saker. Vi kommer inte köpa någon ny bil och vi kommer att dra in på andra saker. Det är det värt. Livet handlar om att prioritera och om man inte kan prioritera bort något i sitt liv när man får barn och använder det som argument för att inte stanna hemma, ja då undrar jag hur bra förälder man är egentligen.
Baren behöver båda sin föräldrar tidigt i livet, det är viktigare än min nya bil eller att bygga ett nytt hus.
Jag har vänner där hon tjänar hälften av vad han gör. De har prioriterat att dela på tiden därför att han ser det som sin rätt som pappa att få vara med sitt barn tidigt i livet.

Debatten om en mer individualiserad föräldraförsäkring tar fram det mest konservativa i människor, om mammors rätt till barnet och om familjers val som inte är något val. Vi ska inte peta, men vad mer ska vi inte peta i? Vi får inte aga våra barn, det säger lagen, är det också att peta?
Min man har rätt att vara hemma halva tiden med vårt barn, den rätten kan jag inte ta i från honom. Vi kommer att dela, helt av oss själva, alla gör inte det. Det är synd och därför hoppas jag att vi någon gång inom en inte alltför lång framtid kan ta beslut om att indisvidualisera försäkringen för allas och främst barnens skull.

Slutligen vill jag säga till alla de som säger att detta inte är fråga vi vinner på i valrörelsen. Vi har massor med förslag i vårt partiprogram som av olika anledningar inte kan föras fram i valrörelsen 2006, frågan om republik är en sådan fråga. Men det är visionärt, det säger något om våra värderingar men vi kan välja när det är bäst att lägga olika förslag. Det samma gäller föräldraförsäkringen. Vi måste våga vara visiionära, peka ut riktningen. Tänk om socialdemokrarin genom hsitorein sagt att de måste vänta att ta beslut om förändringar till opinionen vänt, tänkt så många visioner och reformer som inte varit verklighet i dag.
Jag blev inte politiskt aktiv för att jag skall sitta ned och vänta på opinionen, jag blev politiskt aktiv för att jag vill färändra samhället genom mina ideer och visioner.

Jipppppi

2005-10-30T19:15:00.000+01:00

Lovade att återkomma med tankar om förslaget kring äldreomsorgen. Jag gör det i morgon. Idag vill jag tala om den framgång som vi vann med förslaget om könsneutrala äktenskap. Partistyrelsen köpte motionerna att partiet redan nu skall ha en uppfattning i frågan, inte vänta till den statliga utredningen är klar. Lite visionärt, äntligen. För det är inte speciellt visionärt, snarare ganska betongigt att en kongress som ska sätta ut riktlinjerna för framtiden hänvisar till en statlig utredning.
Men så blev det inte. Istället biföll partistyrelsen förslaget om att alla typer av äktenskap, oavsett könet på den jag gifter mig med skall jämställas. Ett stort steg för kampen för alla människors lika värde, något som vi sossar säger oss arbeta för.
För egentligen är det ju helt vansinngt att säga att vissa äktenskap, det heterosexuella, skall högre status än något annat, det homosexuella. Galet och tokigt och någoty vi nu tydligt vi arbeta emot.
Nu jobbar vi vidare för fler visionära skrivningar i förslaget till riktlinjer.
Nu börjar förhandlingarna igen efter middagsuppehållet.

Kongressblog

2005-10-30T14:06:00.000+01:00

Mellan den 29 okotober och 3 november är jag ombud på socialdemokraternas kongress. Under kongressen kommer jag att skriva en del tankar och funderingar här på blogen. Kom gärna med kommentarer och tankar ni också. Kongressen kan ses i sin helhet på svt 24.

Gårdagens öppnade var för många en lam tillställning. Vi som är vana med SSU:s pampiga invigningar var nära att somna när panflöjten och fiolerna smektande spelade. Efter det kulturella i invigningen tog Göran Persson över och höll ett timmes långt tal om våra utmaningar inför valet. Han återkommer på tisdag och då hoppas jag att talet är mer fylligt och innehåller mer framtidstro än det tal han höll igår. Jag har hört Göran i många tal och jag kan likt många konstarera att han ibland verkarmer sugen på att påta i jorden på sin gård i stället för att elda massorna till politisk seger.

Dagens förhandlingar har handlat om vårt partinterna arbete samt en debatt om äldreomsorgen. Noteras ska att debatten om stadgar i vårt parti tog längre tid än debaten om dramtidens äldreomsorg.
Framtiden ja, den måste debatteras. I förslaget till riktlinjer har detta glömts bort. Vi talar mer om vad vi har gjort än vad vi vill med framtiden. Tack och lov finns det många progressiva ombud som ser behovet att föra en framtidsdiskussion om vi skall kännas lockande för framtida och nuvarande väljare.

Jag återkommer i kväll med en reflektion över Ylva Johanssons förslag kring äldreomsorgen.

Naturligt??!!

2005-10-16T19:55:00.000+02:00

+Den 25 mars är det dags för min bebis att ploppa ut. En efterlängtad och planerad bebis men ändå känns så många saker bara fel och ovana.

Eftersom jag inte kan någonting alls om bebisar och barnskötsel eller vet hur det skall kännas när man är gravid har jag läst spaltmeter av ”väntabarn-böcker”. I nästan alla böcker sägs graviditeten vara något helt naturligt. Otaliga tre eller fyrabarnsmorsor berättar hur fantastiskt de mått, alla gångerna, och hur kvinnliga de känt sig. De är stolta över sin mage och visar gärna upp den för hela världen. Jag kan här på denna blogg avslöja att det inte alls känns naturligt att vara gravid eller speciellt kul alla dagar heller för den delen. Det är inte graviditeten jag längtat efter utan en bebis och ja den är efterlängtad.
Det är inte kul och positivt att må illa hela dagarna. Och jag känner mig inte vacker när magen växer. För en person som hela livet haft som strategi att försvinna, gärna in i tapeten om möjligt, är den växande magen och allas blickar långt i från naturligt eller positivt. Det är inte heller roligt att på varje fest dricka läsk när de andra dricker vin. Inte för att jag har problem med spriten utan för att det är gott med vin och ibland också kul att bli full. ( ja, jag vet att jag på denna blogg skrivit att man ska få välja att inte dricka alkohol men just nu är det valet inget val) Ungefär vid 22.00-tiden smakar läsken sötslisk och jag har tråkigt, är trött och vill gå hem. Känslan över att sitta helt ensam framåt februari mars känns INTE tilltalande.

Jag är en modern kvinna i ett modernt samhälle där tempot är högt och vi är många som gillar det höga tempot. Magar som växer och kroppsfunktioner som förändras är inte naturliga för den moderna människan. Den tanken är en kvarleva från förr som verkar ha försvunnit från alla ställen utom just från graviditetsböckernas och barnmorskornas värld. Jag förväntas baka bullar och sy gardiner och helst skall min man skydda mig mot alla faror. Vilka faror, jag bor mitt i stan här finns inga hotande vargar eller lejon och min pojkvän skulle nog inte vara ett speciellt bra skydd emot eventuella rovdjur i alla fall.

Stora delar av alla dessa otaliga böcker upptas av hur förlossningen går till. Detta trots att själva förlossningen är en relativt liten del i det stora hela. Graviditeten varar i nio månader, förlossningen kanske ett dygn, sedan har man bebben resten av livet. Men mest fokus är på förlossningen. Förlossning skall precis som allt annat i gravidvärlden vara naturlig. Den skall planeras in i minsta detalj och den som inte tar någon som helst bedövning får medalj när allt är klart. I alla fall om an får tro all förlossningslitteratur. Alla skall skratta och inte alls tycka att det är läskigt med allt blod eller att nästan alla mammor bajsar på sig. Pappan skall slänga sig fram och med stor entusiasm klippa navelsträngen. Moderkakan skall beskådas och helst skall man ta hem den och koka en näringsriktig gryta.
Tänk om man skulle beskriva andra medicinska ingrepp på samma sätt.

”Ja herr larsson nu skall du snart få en ny höftled inopererad. Har du funderat på hur du vill att operationen skall gå till? Vill du kanske opereras hemma? Vill du ha någon med dig vid operationen som kan ”coacha dig” Din fru kanske? Hon kanske vill plocka ut den gamla höftleden?
Har du funderat på bedövning? Det är naturligt att opereras utan bedövning. När ortopeden sätter bensågen i höften sätts naturliga krafter in som det är bara att följa.”
No way.
Men här handlar det om kvinnor och en förlossning är troligtvis det enda, ialla fall så vitt jag vet, onda inom sjukvården som man skall genomlida helt utan bedövning, där smärta är något bra. Ja i alla fall om man vill ha den där medaljen på slutet.

Min fylla--min ensak

2005-09-07T16:50:00.000+02:00

Vi lever i en extrem alkoholkultur. I alla fall upplever jag att jag gör det. Vid vissa tillfällen ska man helt enkelt dricka alkohol. På konferenser, middagar och fester ska kort och gott alkohol drickas. Gör någon inte det börjar genast spekulationerna om varför.
Det går dessutom inte att ha som förklaring att man helt enkelt inte vill dricka eller är sugen på vin, öl eller vad det nu kan vara. Nej nej. Andra, mer giltiga förklaringar behövs. Jag har hittat några förklaringar som brukar ses som OK för att inte dricka alkohol
1) Du är gravid. Ingen ifrågasätter att en gravid kvinna inte dricker alkohol, snarare tvärtom, diskussionerna skulle börja om hon drack
2) Du kör bil. Denna ursäkt fungerar bara om du bor på annan ort än den festen äger rum på. Bor du stan och festen äger rum i stan är ursäkten inte accepterad.
3) Du äter medicin. Ganska ok förklaring som inte ifrågasätts utom möjligtvis av kunnig sjukvårdspersonal som har koll på vilka mediciner du kan kombinera med alkohol.
4) Du har alkoholproblem. En tämligen ovanlig förklaring och inte något man högt och tydligt deklarerar på festen samtidigt som man håller upp sin cola eller alkoholfria cider. Är oftast en kunskap som folk "bara har". Har ofta föregåtts av en rad tillfällen av dåligt uppträdande från vederbörande.

Jag kan alltså hitta fyra legitima anledningar i sällskapslivet för att inte dricka alkohol. Skulle jag tacka nej till chockladpuddingen, soppan eller kakan till kaffet frågar ingen och ingen sätter inte heller igång spekulationer om varför jag helt plötsligt inte äter finska pinnar.
Varför är det så här kan man undra? Varför är det så hotande och konstigt om man tackar nej till ett glas vin eller en whisky? Om jag hellre gillar coca cola framför öl?
Om jag vill dricka alkohol måste väl det vara min ensak precis som om jag vill äta pizza eller fiskbullar också är det?

att sälja sin själ för makten

2005-08-30T14:17:00.000+02:00

Idag träffas de borgerliga partiledarna hemma hos Göran Hägglund (kd) i Bankeryd. Kanske förväntar man sig samma uppmärksamhet och jippo som när man tillsammans badade i tunna hemma hos Maud i Robertsfors. Fast media har på ett annat sätt än för bara några månader sedan börjat granska den borgerliga maktalliansen. Frågor om vad deras förslag innebär och hur sams de egentligen är har återkommande dykt upp i både tv och tidningsmediet. Kanske är det jusT därför som enigheten återigen måste manifesteras genom ett jippo.

Men politik måste väl ändå vara mer än att sitta och mysa i kofta hemma hos Maud eller bada i badtunnor. Politik är idéer, visioner och kanske framförallt ansvar. Människors vardag blir inte bättre för att de fyras gäng kan åka tåg ihop utan att bli osams.

Alliansen har anklagat socialdemokratin för att göra vad som helst för att få behålla makten, att makten går före politiken och idéerna. Att man kan säga så utan att rodna är f ör mig märkligt. Centern har förändrat i stort sett hela sin politik sedan förra valet och moderaterna får med sig partiet på vad som helst eftersom lyckan över goda opinionssiffror är så stor Under begreppet de nya moderaterna går all politik som förr inte var rumsrens plötsligt an. Kollektivavtal är bra och skatten ska inte sänkas för mycket .Facket är inte onda utan part på arbetsmarkanden och flera socialdemokratiska beslut kommer inte rivas upp vid en eventuell borgerlig valseger. Gösta Boman måste vända sig i sin grav.
Men varför denna omvändning, för att alla moderater plötsligt kollektivt tycker att alla idéer de förut haft blivit helt fel? Knappast. Flera moderater har i media sagt så som det verkligen är. Om vi skall vinna valet kan vi inte säga vad vi egentligen vill (sänka skatter, ta bort kollektivavtal osv) Det får vi göra när vi väl kommit till makten. Och tittar man motiveringen till olika beslut säger de samma sak. Vissa saker skall man göra först, dessa saker är prioriterade. Den efterföljande meningen, den som inte sägs rakt ut, blir förstås, det andra gör vi sedan.
Och Maud som svänger som en pendel mellan olika åsikter och de andra två, som är beredda till kompromisser om saker som kan tycker vara själva kärnan i deras politik, är inte det om något att göra vad som helst för att få makten. Att byta politik, att kompromissa bort sin själ och att föra människor bakom ljuset, är inte det att göra allt för att få makten?

Klass mot klass

2005-08-19T15:05:00.000+02:00

I början av sommaren blossade ett klasskrig upp. Alltså vem som har rätt att beteckna sig som arbetsklass. Ebba von Sydow på Expressen hade tydligen på sin blogg skrivit att hon tillhör arbetarklassen eftersom både hon och hennes föräldrar arbetar, arbetsklass alltså. En något annorlunda definition av arbetarklass eftersom Ebba tydligen tillhör den bättre bemedla delen av svenska folket. Kritiken från vänster lät inte vänta på sig. I sitt Almedalstal tog Marita Ulvskog upp just denna blogg och frågade om Ebba och hennes föräldrar, som då tydligen har det ganska bra, är arbetarklass; vad är då städerskan som städar hos direktören eller företagsledaren?
Expressen var inte sen att kontra. Marita tjänar minsann över 80000 i månaden och skall inte komma här och tala om arbetarklass. Hon umgås inte med de arbetare hon själv talar sig varm för menade Expressen. Alltså. Marita Ulvskog skall inte tala om arbetarklassen (vilka nu det är) eftersom hon tjänar pengar och har ett jobb som gör att hon umgås med andra som inte heller tillhör denna så kallade arbetarklass.
Likadant är det med Göran Persson. Han bygger en lyxkåk i Sörmland för många miljoner och därför kan han inte enligt en nästintill enig borgerlig ledarskribentkår längre företräda socialdemokratin.(!!??) Hade han på ett bättre sätt företrätt socialdemokratin om han bott i en trea i Katrineholm och kört runt i en gammal 240? Blir Göran Perssons värderingar och politiska tanke annorlunda ja kanske rent av falsk för att han har möjlighet att bygga ett stort och dyrt hus. Var går gränsen för vad en sosse får göra för att få kallas en "äkta" sosse?

Jag började att tala om klass. Jag tror inte att klass nödvändigtvis behöver definieras från hur mycket pengar man har. Själv växte jag upp i en familj där mamma var sekreterare och pappa jobbade på fabrik. Vår inkomst var ungefär den samma som de familjer där föräldrarna arbetade som bibliotekarie eller lärare, många gånger bättre. Trots det vill jag ändå hävda att vi tillhörde arbetareklassen och de, lärarna och bibliotekarierna medelklassen.
Barnen till lärarföräldrarna hade en trygghet som jag inte hade. De visste hur de skulle bete sig i skolan, vilka koder som skulle användas och hur fröken och de andra vuxna i skolan pratade och vad som förväntades av barnen, utan att någon sagt det. Det hade jag ingen aning om . För mina föräldrar var skolan auktoritär och något man skulle klara av innan arbetslivet gjorde sig påmint.
När jag skulle gå in på Göteborgs universitet för ett par sedan för att hämta en ansökningsblankett stod min pappa kvar utanför. Universitet är för honom överhet, ett finrum dit han inte har tillträde. Sådant tänker inte medleklassen på. Universitet och utbildning är ett naturligt steg på vägen till exempelvis drömyrket. Jag var den första att studera i min släkt och jag är inte ens 30 år.
Klass handlar för mig inte alltid om ekonomi. Det handlar lika mycket om en trygghet och en säkerhet inför det som livet bär med sig. Hur man skall föra sig och vad som är rätt och fel . Min bild av arbetarklassen är en ständig rädsla att vara fel, speciellt om vi har kommit in i finrummet, där vi i egentligen inte får vara. "När skall de upptäcka att jag bara är fejk" brukar vara många klassresenärers ständiga undran. Hur skall jag bete mig, vilka koder gäller här. Något sådant tror jag inte Ebba von sydow har upplevt.
Undrar dessutom varför det är så eftersträvansvärt att vara arbetarklass. Varför Ebba frivilligt vill ta på sig det epitetet? I hela mitt liv har jag kämpat för att få det annorlunda, att ha det bättre och komma till en annan miljö. Arbetarklassen vill inte vara kvar i sin fattigdom, ekonomisk eller social, man vill förändras. Om man får pengar är det inte fel och skamligt att visa det genom att exempelvis köpa ett hus eller en bil. Det är ett tecken på att man har lyckats-- men behöver inte alls vara ett tecken på att man övergett sina ideal.

Måste man gilla alla svenskar

2005-08-10T15:47:00.000+02:00

Friidrotts-VM är över oss alla. Eftermiddagarna ägnas för min del åt att tillsammans med en hel duktiga förståsigpåare på svt och tv4 analysera det senaste hoppet, skadan eller kastet. Analyser som oftast slutar med att vi, det vill säga någon svensk löpare eller kastare gör allt rätt och i logisk följd och således att de andra gör fel.. "Inte kan väl söta gulliga Carolina klyft göra ett övertramp". Att någon överhuvudtaget kan anklaga henne för fusk verkar ha upprört hela den samlade sportjournalistkåren. Eunice Barber, silvermedaljören i sjukampen ansåg ju som bekant att Carolinas första hopp i längdhoppet var övertramp och lämnade därmed in en protest. En protest som sedan avslogs.

Varför håller vi på Carolina, Kajsa, Kallurs, Stefan Holm bara för att de är svenskar? Tänk om de i verkligheten är högst otrevliga personer som jag skulle ha svårt att umgås med någon längre stund. Inte gillar vi andra människor bara för att de är svenskar. Inte försvarar jag varje Linköpingsbo i vått och torrt. I andra fall är det saker som förbrödrar som gör att vi gillar eller ogillar andra människor; politisk åskådning, vilket fotbollslag personen håller, människosyn, snällhet osv. Men inte när det gäller idrottsstjärnor. De gillar vi oavsett vad. Tänk om Eunice barber eller någon annan av alla som tävlar mot de svenska "stjärnorna" är mycket trevligare än svenskarna. Att jag skulle ha mycket trevligare i deras sällskap än att umgås en kväll med Carolina Klüft.

Har Carolina Klüft eller Kajsa Bergqvist egentligen haft en offentlig åsikt. Om Kajsa eller Carro skulle uttala sig om skattepolitiken( vilket Kajsa borde göra eftersom hon inte betalat en svensk skattekrona på många år), barnomsorgen eller kriminalvården skulle genast färre gilla dem. Det finns till och med de som tycker att vissa personer, exempelvis idrottsstjärnor, inte skall ha någon åsikt. Antagligen därför att vi vill leva i vår illusion om hur fantastiska och oöverträffliga de är. Tänk att hockeyspelare är som alla andra, har sex och blir fulla, hua!! Jag vet inte vad som hände på det där hotellrummet. Men om alla var med på noterna, låt oss säga att så var fallet, då finns det inga andra invändningar än de moraliska och då säger vi att idrottsstjärnor måste vara på något annat, bättre sätt, än oss andra.

Att Kajsa Bergqvist och Christan Olsson inte vill betala skatt i Sverige, trots att jag är tämligen övertygad om att svenska skattepengar tagit dem dit de är i dag, borde vara en stor anledning för många att inte gilla dem. Men oj vad man får backa om man säger något sådant. När jag jobbade på Folkbladet i Norrköping skrev jag om Pernilla Wiberg och hennes flykt undan svenska skattmasar. Det skulle jag inte gjort, uj vilket liv det blev. Så säger man inte om en svensk hjälte. Hjälte, för att hon är duktig i en sport, för att hon gör sitt jobb!! Miljontals människor sköter sitt jobb på ett ypperligt sätt varje dag, en del räddar andras liv, men ingen kallar dem för hjältar, de får inget pris av Victoria i folkdräkt på soliden.

I och för sig tror jag inte att andra länders idrottare är bättre om jag nu skulle få för mig att hålla på dem istället om jag inte gillar de svenska. Men jag vill hitta någon att verkligen gilla, inte bara för att vi båda är svenskar. Det är faktiskt ingen anledning att gilla folk. För som sagt, jag gillar inte alla andra svenskar runt om i vårt avlånga land just bara för att de är svenskar.

Två funderingar, en läskig bok och ett dopp i Roxen

2005-07-06T23:05:00.000+02:00

Idag har jag badat för första gången i år, ja jag vet att jag är badkruka av stora mått men det står jag för. Varmt och skönt var det fast jag hade föredragit att bada i havet och inte i lilla sjön Roxen som blev platsen för 2005 års premiärdopp.

Så här iden sena timmen när TV4:s nyheter precis rapporterat att moderaterna har 35% enligt demokop och socialdemokraterna bara 29 borde jag vara nedslagen och utan hopp men faktiskt inte. Lyssnade tidigare under kvällen på Marita Ulvskogs tal i Almedalen. Full av skepsis bänkade jag mig i min utslitna soffa för att lyssna. Skulle hon klara sig eller skulle jag återigen konstatera att människors besvikelse över socialdemokratin är befogad?
Jag måste säga att hon klarade sin Almedalspremiär galant. Hennes tal var visionärt och fullt av framtidstro. Hon lyckades, genom tv-rutan hem till mig i Linköping, förmedla en bild av en socialdemokrati som har mycket kvar att ge. Borta var den trötthet vi många gånger den senaste tiden varit vana att se. Om socialdemokratin fortsätter tala om visioner, om vad vi vill och hur vårt Sverige, ett Sverige som vi aldrig blir nöjda med, som vi ständigt vill förbättra, skall utvecklas, tror jag hur hopplöst det än kan te sig just nu, faktiskt att det kan gå vägen i nästa års val även om vi förstås har mycket kvar att leva upp till och bevisa.

Min andra fundering för kvällen gäller det stundande G8-mötet. Demonstranter från världens alla hörn har samlats i skotska Greeneagle ( tror jag att stället heter) för att protestera mot att ledarna för världens åtta rikaste länder samlas och samtalar. Argumentet från en av de intervjuade demonstaterna var att ledarna inte skall tro att de är de enda som skall bestämma i världen. Nej självklart inte. Men det faktum att de är just ledare för världens åtta rikaste länder leder per automatik till att de har mycket att säga till om. De kan genom den politik de för påverka och sätta dagordningen för resten av världen. Så är det oavsett om vi gillar det eller inte. Enligt min synpunkt måste det väl vara bättre att dessa åtta herrar, med all den samlade makt de besitter, träffas och samtalar än att de inte gör det. Undrar vad demonstranterna, som med allt vad de förmår försöker störa mötet, anser vara alternativet, att de inte samtalar och istället en sätter sin egna agenda var och en för sig. Jag har alltid trott på samtal och diskussion, det möjliggör mer än konfrontation och kallt stillestånd. Om det politiska samtalet, oavsett mellan vilka det sker, omöjliggörs har vi förlorat en stor och viktig del av demokratin. Med kalla kriget i nära minne anser jag det bättre ja rent av positivt att världens länder, de länder som en gång stod på olika sidor av den mur som delade världen, som varit dödliga fiender, i dag samtalar med varandra. Däremot är det självklart att G8-ledarna måste visa stor ödmjukhet inför den värld som finns utanför deras gemenskap men ändå alltjämt är beroende av dem och de beslut de tar.

Nu skall jag snart gå och lägga mig. På nattduksbordet just nu ligger boken ”Det kallas kärlek” av Carin Holmberg. Det är en skrämmande bok som visar sig stämma kusligt väl med en verklighet jag många gånger ser om kring mig. O tro mig, det är inte något positivt.

Ett parti med alla och för alla?

2005-06-30T18:42:00.000+02:00

Fick reda på att jag blivit ett av tre ombud från Linköping till socialdemokraternas kongress i november. Kul tyckte jag, till en början, innan jag fick reda på att endast 4 av de 17 ombuden från Östergötland är kvinnor. 23.5 procent av de som skall företräda Östergötlands sossar på kongressen är alltså kvinnor. Ingen med invandrarbakgrund och inga ungdomar. Jag är yngst och jag fyller 30 nästa år! Den som är näst yngst är 40 år. Hallå, så här kan vi inte ha det. Jag är glad att medlemmarna i Linköping röstat på mig och skall göra vad jag kan för att förvalta det förtroendet på bästa sätt men känner ändå ingen större glädje när jag är medlem i en organisation som till största delen företräds av medelålders, heterosexuella, vita män när vi vet att verkligheten och vårt parti består av långt fler grupper än så. Det är väl inte det vi socialdemokrater är arbetar för. Ett parti och samhälle för alla, ja det verkar just nu långt borta. Vi har en lång och mödosam väg om vi skall vara ett trovärdigt alternativ för de socialdemokrater eller andra vänstersympatisörer som står och väger emellan oss och låt säga Feministiskt initiativ. Det räcker inte med att vi säger att vi är jämställda och att vi vart fjärde år när listor till olika organ skall sättas samman arbetar efter principen varannan herrarnas. Vi måste arbeta för jämställdhet, varje dag. I vårt interna arbete är vi många gånger långt ifrån den jämställdhet vi säger oss arbeta för. 18 av 53 kandidater till kongressen var kvinnor. Inte heller det helt jämt, men ändå mer jämt än 4 av 17. Men vi som röstade valde att i de flesta fall välja en man framför en kvinna. Vi måste ställa oss frågan varför. Jag hoppas att detta fullständiga och totalt Ojämställda resultat kan bli en väckarklocka att det är dags att börja ta jämställdhetsdiskussionen på allvar på alla plan inom politiken och den socialdemokratiska organisationen.

En visionär socialdemokrati vinner över alla

2005-06-29T18:57:00.000+02:00

Det är inget kul at vara sosse just nu. Opinionsmätningarna visar en stadig nedgång. Den borgerliga fyrklövern ler ikapp och tävlar om vem av dem som är mest överens om den gemensamma politiken. Som om inte det vore nog ser vi hur nya partier seglar upp i horisonten och utgör ett hot mot fortsatt (S)-maktinnehav. För det är som ett hot vi lärt oss att se dem, alla de som aspirerar på makten efter 2006 eller som på s-rösternas bekostnad vill ta sig in i riksdagen efter nästa val. Frågan om vad vi själva inom (S) kan göra för att vända den neråtgående och destruktiva trenden har än så klänge lyst med sin frånvaro. Det är de andra som är dumma, som har fel medan vi har rätt, väljarna har bara inte förstått det ännu.

Själv tror jag inte det är så enkelt. Feminister, junilistor och borgerliga allianser är ett hot mot (S) om vi själva inte kan leverera en bra politik som människor kan tro på och känna sig lockade av . Fortsatt maktinnehav efter 2006 har blivit ett mål i sig, svaret på frågan varför vi skall vinna valet har vi glömt bort någonstans på vägen.

Under centerstämman besökte jag socialdemokraternas hemsida. Nästan alla nya inlägg handlade om hur fel centern har och att de övergett sin tidigare politik. Det måste väl vara upp till centerpartisterna att bestämma vilken politik de vill ha. Medlemmarna verkar ju nöjda med omsvävningen. Vi borde ha nog med att leverera och kommentera vår egna politik, inte att tala om vilken politik andra partier skall föra.

Fi, feministiskt initiativ sägs vara ett hot. ”Om Fi bildar parti kan det borga för en borgerlig regering” lär Marita Ulvskog, sossarnas partisekreterare ha sagt. Ja, kanske är det så men då måste vi ställa oss frågan vilken politik vi själva bedriver för mer jämställdhet och feminism. Om den är så bra, varför kan väljarna ändå tänka sig att rösta på FI?

Det är hög tid att komma ut på banan. Och det är hög tid att börja tala om våra visioner inför framtiden. Alldeles för ofta sitter vi fast i gamla lösningar. Vi försvarar systemen istället för de människor som uppenbarligen har fastnat någonstans på vägen i dem. Moderaterna hävdar att det skall vara mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag. Det är ju ganska självklart och något varje sosse borde hålla med om. Men nähä då. Då försvarar vi hellre de system vi byggt upp under årens lopp. Jag kan aldrig försvara 65 procentiga ersättningsnivåer men om vi inte kan fixa fler jobb och ge en vision som människor kan tro på, om vi inte är beredda att ompröva och våga erkänna att allt som vi byggt upp kanske inte passar så bra i dagens samhälle, med dagens problem, kommer väljarna ändå att rösta på de borgerliga. Jag vågar påstå att mer än hälften av de som tänker rösta på borgarna gör det, inte så mycket för att de vill ha en borgerlig regering, utan för att de är trötta på den nuvarande socialdemokratiska.

Vi har ju massor av idéer och vi har massor av människor runt om i vårt land som är bärare av dessa idéer. Människor som varje dag brinner för en mer rättvis värld, kommun eller landsting. Som jobbar för att orten man bor på skall överleva, för att kvinnor skall ha samma möjligheter som män och för att dagis och skola skall erbjuda alla elever samma möjlighet till en bra start i livet. Visionen om alla människors möjligheter att förverkliga sina idéer håller än, omsätt den i praktiken, lyssna och titta på rörelsen, de goda exemplen finns där ute, börja tala om och med människor, våga prova nytt och kasta gamla lösningar till förmån för nya och bättre, våga vara visionära och våga erkänna fel. Gör vi det kommer varken borgare eller FIare att ha en chans i nästa val.